Det finns en oro att saltet ska vara skadligt för renarna. En genomgång av olika undersökningar visar att det är osannolikt att renar får i sig vägsalt i sådan mängd att det kan bli skadligt för deras hälsa. Det är heller inte troligt att tillsatserna i saltet orsakar skada.
Fungerande alternativ till salt har prövats men är generellt dyrare. Viltstängsel och siktröjning är viktiga åtgärder för att hindra att renar kommer ut på vägarna, medan trasiga stängsel rentav kan bli en fälla för djuren.
Renar och trafik
Samtidigt som rennäringen är beroende av ett väl fungerande vägnät ställer trafiken till stora bekymmer i renskötselarbetet. Förutom att vägnätet styckar sönder sammanhängande betesområden, försvårar det arbetet med att hålla hjordarna samlade och omöjliggör idag traditionell flyttning till fots på många håll.
Vägar kan verka som en barriär mot djurens rörelse, öka dödligheten på grund av kollisioner med motorfordon och minska tillgången till bra betesområden (1). Den direkta förlusten av mark som vägar innebär utrymmesmässigt är däremot av underordnad betydelse (2).
Trafiken orsakar årligen stora förluster för rennäringen. Varje år dödas omkring 2000 renar av trafik i Sverige (statistik från Nationella viltolycksrådet)
Flest trafikolyckor med renar inblandade sker i Norrbotten, vilket är naturligt eftersom det finns flest renar där (se Sametingets statistik). I förhållande till renantalet är dock antalet olyckor betydligt högre i Västerbotten jämfört med övriga län. Om detta beror på att fler renar i Västerbotten betar i områden med många stora vägar, eller om förekomsten av saltning har någon betydelse för skillnaden mellan länen, går inte att säga utifrån tillgängligt material. Det är dock väl känt att renar och andra djur gärna går ut på vägarna för att slicka salt och att detta bidrar till trafikolyckor.
Trafiken är inte en fara bara för renarna utan även för renskötarna, som utsätts för risker i sitt arbete med att få bort renarna från vägbanorna, speciellt på vägar med tung trafik.