Renbruksplanen används vid övergripande samhällsplanering och miljökonsekvensbeskrivningar samt på detaljnivå vid samråd och dialog med markanvändande aktörer. Det kan handla om:

• Skogsbruk
• Gruvnäring och vindkraft
• Torvbrytning och vägplaner
• Botnia banan och SWEROC
• Fjällfrågor -skoter och jakt
• Kommunala översiktsplaner
• MKB, SKB och övrig planering
• Tvister om renskötselrätt

Bakgrund
Arbetet med att skapa renbruksplaner startade som ett projekt år 1998 med två samebyar som pilotbyar. Det  handlade från början främst om att samebyns renbruksplaner skulle motsvara skogsägarnas skogsbruksplaner. Skogsstyrelsen blev år 2005 ansvarig myndighet för ett regeringsuppdrag som riktade sig till samtliga samebyar. 2016 tog Sametinget över verksamhetsansvaret och RBP-konceptet är nu tänkt att vidareutvecklas.

Syfte
Det övergripande syftet är att ge samebyarna förutsättningar att på ett för utomstående begripligt sätt beskriva sin markanvändning.  Renbruksplanerna (RBP) har visat sig vara ett bra underlag dels för samråd med andra markanvändare men även för den operativa renskötseln. Med hjälp av fjärranalys, genom kartläggning/ beskrivning av betesland och omvärldsfaktorer, GPS på ren, fältinventering och utbildningsinsatser samlat i RenGIS kan följande uppnås:

• Förbättrat underlag för operativ renskötsel
• Förbättrat underlag för samrådsdiskussioner med andra markanvändare
• Information produceras som kan kombineras med andra  databaser

Tanken är att RBP-konceptet ska bli ett utökat webbaserat verktyg där även andra omvärldsfaktorer kan ingå.

Regeringsuppdrag
I regeringsuppdraget som Sametinget fått, ska arbetet med att uppdatera och kvalitetssäkra renbruksplanerna fortsätta. En samverkan sker mellan samebyarna och Skogsstyrelsen.

Så här kan det se ut när 24 miljoner hektar betesmark betesindelats. Grönt betyder betestrakt, blått är kärnområde och rött är nyckelområde. Endast en sameby saknar renbruksplan.