Urfolksspråkåret IYIL2019
Förenta nationerna har deklarerat år 2019 som det internationella året för inhemska språk – Urfolksspråkåret eller IYIL2019. Uppmärksammandet av IYIL2019 ska bidra till att främja och skydda urfolksspråk och förbättra levnadsvillkoren för dess talare. Eftersom 40 procent av de ungefär 6 700 språk som talas runt om i världen riskerar att försvinna vill FN uppmuntra till åtgärder och aktiviteter för att bevara, återuppliva och stärka urfolksspråken.
Unesco koordinerar arbetet med IYIL2019. Aili Keskitalo som är sametingspresident i Norge, sitter i Unesco:s internationella styrgrupp som representant för urfolken i den arktiska regionen.
Även Sametinget i Sverige och Språkcentrum uppmärksammar det internationella Urfolksspråkåret 2019 genom flera aktiviteter och event. Bland annat inleddes urfolksspråkåret med språkkonferensen ”Mijá giella” som hölls under Jokkmokks marknad. Vi har fler aktiviteter på gång, vilket du kan läsa om under fliken Aktiviteter IYIL2019 till vänster.
Exemplen är otaliga där folkgrupper övergett eller tvingats överge sina språk. Denna erfarenhet delar samerna med andra urfolk runt om i världen. Under de senaste hundra åren har en språkbytesprocess pågått i det samiska samhället i Sverige som gjort svenska till det dominerande språket. Därför behövs särskilda insatser för att stärka de samiska språken. I Sverige bedöms samtliga samiska språk; nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska, vara hotade.
Språk är en tillgång inte bara som ett kommunikationsmedel utan för att språk definierar ens identitet. Att inte få tala sitt modersmål är förminskande och stigmatiserande. Om ens språk är förbjudet eller oönskat i skolan när man växer upp, krymper också ens självbild. Ett språk måste användas på alla arenor, inte bara i hemmet, för att utvecklas och bli ett samhällsbärande språk.
Det viktigaste för att rädda ett språk är att samhället skapar förutsättningar för talarna att tala språket och lära ut det till sina barn. Det kräver en nationell politik som erkänner och skyddar minoritetsspråk och ett utbildningssystem som ger förutsättningar för modersmålsundervisning. Den sociala och politiska miljön behöver uppmuntra flerspråkighet och se minoritetsspråk som en tillgång.
