tisdag 19 mars 2024
näverlåda med kvarlevor
Från repatrieringen i Lycksele 2019. Foto: Marie Enoksson

Bakgrund: Återförande av samiska kvarlevor

Frågan om samiska mänskliga kvarlevor i svenska statliga samlingar är dels en konkret påminnelse om en rasistisk tid som de flesta förskräcks över, dels ett bevis på att samer diskriminerats, till och med i vetenskapens namn. För urfolk är det av stor betydelse att förfäderna får återvända dit där de hör hemma.

Krav på repatriering inget nytt
Krav på återförande eller repatriering av föremål och kvarlevor har rests bland världens urfolk sedan 1970-talet, i takt med ökat politiskt medvetande och krav på självbestämmande. Det handlar om rätten till det förflutna och till sina förfäder. Det handlar också om försoning. Staterna bör erkänna den orätt man gjort och ge tillbaka det som stulits.

Regeringsuppdrag
Ett regeringsuppdrag till statliga museer och institutioner (U2005/3451/Kr) har gett viss kunskap i hur mycket mänskligt skelettmaterial som finns i statliga samlingar. Den sammanställning som Sametinget gjort över samiska mänskliga kvarlevor visar att rapporteringen inte varit fullständig. En del institutioner som till exempel Statens historiska museer har inte tagit med det samiska skelettmaterialet i Sverige i sin sammanställning, utan bara samiskt skelettmaterial från Ryssland och Norge.

Uppdraget att inventera samlingar efter mänskliga kvarlevor gavs endast till statliga museer och institutioner. Enligt en rapport från Ájtte fjäll- och samemuseum från år 2005 finns samiska kvarlevor även på Nordiska museet, Norrbottens museum, Skellefteå museum och på Västerbottens museum.

Sametinget vill veta mer
Sametingets plenum har i ett beslut från 2007 krävt en fullständig identifiering av allt samiskt skelettmaterial i samtliga statliga samlingar och ett återförande av mänskliga kvarlevor till de områden där de hör hemma. Sametinget vill också veta hur museer och institutioner tillskansat sig materialet - alltså om det skett genom gravöppningar eller på annat sätt.

Svenska kyrkan eller ej?
Svenska kyrkan har föreslagit att kroppsdelar av samer som förvaras på museer och andra statliga institutioner, ska återbegravas, samt att kvarlevor som inte kan knytas till enskilda personer bör begravas i en gemensam grav som får karaktär av minnesmärke. Sametinget anser att frågan om återbegravningar i Svenska kyrkans regi, och kollektiv begravning med minnesmärke får bli en senare fråga och avgöras från fall till fall. Kvarlevorna ska visas den respekt de förtjänar och behandlas utifrån den tid de levde i. Det finns ju även kvarlevor från förkristen tid.

Respekt för förfäderna
Samernas gamla religion var en naturreligion. Den gick i stora drag ut på att naturen var besjälad och att människorna levde i en värld som var befolkad även av andra övernaturliga varelser. Till exempel fortsatte förfäderna att leva i en annan dimension och vördades av de efterlevande. Idag praktiseras inte den gamla samiska religionen. I slutet av 1700-talet anses samerna ha blivit kristna, i den betydelsen att alla blivit döpta. Men fortfarande känner man stor vördnad för sina förfäder.

Betydelsen av att samiska mänskliga kvarlevor åter får vila i sina gravar och inte förvaras på en hylla i en svensk institution ska inte underskattas. I det samiska samhället är en begravning en viktig händelse. Då samlas släkten och man hedrar den döde med sin närvaro. Begravningsakten och minnesstunden pågår i flera timmar och blir ett värdigt avslut. Det är ingenting man skyndar igenom eller låter gå spårlöst förbi. Därför är frågan om repatriering och återbegravning av stor betydelse.

Processen
Hanteringen av mänskliga kvarlevor och processen för att återföra dem är en fråga som inte löses i en hast. Vem "äger" kvarlevorna? Och om ett kollektivt minnesmärke ska komma till stånd - var ska det i så fall placeras? Sverige har folkrättsliga förpliktelser gentemot det samiska folket genom den av Sverige, i FN:s generalförsamling antagna urfolksdeklarationen (artikel 12:1-2):

  • Indigenous peoples have the right… to the use and control of their ceremonial objects; and the right to the repatriation of their human remains, och
  • States shall seek to enable the access and/or repatriation of ceremonial objects and human remains in their possession through fair, transparent and effective mechanisms developed in conjunction with indigenous peoples concerned.

Första repatrieringen i Sápmi
Den första samiska repatrieringen på samiskt område ägde rum 1997 i Norge. Det var Mons Sombys och Aslak Haettas kranier som återbördades från det anatomiska institutet i Oslo och blev begravna i Talvik kyrka utanför Alta i Norge. De båda blev år 1854 halshuggna för sitt deltagande i det så kallade Kautokeinoupproret. Tillsammans med norska Sametinget drev ättlingarna framgångsrikt frågan om repatriering.

Skuggmannen återbegravd 2002
År 2002 blev den så kallade Soejvengeelle (skuggmannen på sydsamiska) återbegravd i sin ursprungliga grav vid Atoklimpen i Tärnaby. Forskaren Ernst Manker från Nordiska museet gjorde på 1950-talet en arkeologisk undersökning och tog med sig delar av skelettet för vidare undersökning mot löfte att skelettdelarna skulle återbördas. Tack vare en skriftlig anteckning i Nordiska museets arkiv och en ihärdig sameförening i Tärnaby kunde Soejvengeelle återbegravas i sin ursprungliga grav i oktober 2002.

Repatriering i Lycksele 2019
Den 9 augusti 2019 genomfördes den hittills största repatrieringen i Sverige av samiska mänskliga kvarlevor på Gammplatsen i Lycksele. Repatrieringen föregicks av en flerårig process där institutioner som Västerbottens museum, Historiska museet, Svenska kyrkan och Södra Lapplands pastorat, Sametinget och Lycksele kommun samarbetat med Líksjuon Sámiensiäbrrie (Lycksele sameförening). Det var sameföreningen som krävt ett återförande efter att de fått kunskap om att Västerbottens museum återfått mänskliga kvarlevor som förts till Statens Historiska museum efter en utgrävning 1950-51. 

Heliga föremål
I samband med plenums diskussion om samiska mänskliga kvarlevor kom även frågan om återbördande av samiska heliga föremål att beröras. Det är dock en annan fråga i vilken plenum inte har fattat några beslut.


Litteraturtips:

  • Baglo, Cathrine,(2001): Vitenskaplige stereotypier. Om konstruksjonen av samene som kulturhistorisk enhet i tida fram mot 1910. Hovedfagsoppgave i arkeologi. Universitetet i Tromsø.
  • Broberg, Gunnar, (1981/82): "Lappkaravaner på villovägar. Antropologin och synen på samerna fram mot sekelskiftet 1900", i: Lynchos, s. 27-86.
  • Catomeris, Christian, (2004): Det ohyggliga arvet. Sverige och främlingen genom tiderna. Ordfront. Stockholm.
  • Lundmark, Lennart, (1998): Så länge vi har marker. Samerna och staten under sexhundra år. Rabén Prisma. Stockholm.
  • Lundmark, Lennart, (2002): "Lappen är ombytlig, ostadig och obekväm". Svenska statens samepolitik i rasismens tidevarv. Norrlands universitetsförlag. Umeå.
  • Schanche Audhild, (2000) Graver i ur og berg. Samisk gravskikk og religion fra forhistorisk til nyere tid. Davvi Girji OS, Karasjok.
  • Red. Åsa Virdi Kroik, (2005): Efter förfädernas sed. Om samisk religion. Göteborg. Innehåller bl a artikeln "Soejvengeelle - en samisk grav i Vapsten" av Andreas Stångberg
  • Red. Åsa Virdi Kroik, (2001): Efter förfädernas sed. Samisk tro i förändring. Stockholm. Innehåller bl a en artikel om återförandet av två samiska kranier: "Historien om Mons Sombys och Aslak Haettas huvuden" av Ebba Olofsson.
© Sametinget 2024
Uppdaterad: 2024-02-13

Om Sametinget

Sametinget är både en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en levande samisk kultur i Sverige.

VISSELBLÅSARFUNKTION

E-FAKTURA

Myndigheten

Sametinget är en statlig myndighet under regeringen, med särskilt ansvar för språk, kultur och rennäring.

Det folkvalda organet

Det folkvalda parlamentet består av 31 ledamöter som träffas till plenum tre gånger per år. Styrelsen är ytterst ansvarig för Sametingets verksamhet.

Kontakt

Sametinget
Box 90
981 22 GIRON / KIRUNA

Vid rekommenderad post använd adressen ovan!

Besöksadress: Adolf Hedinsvägen 58
Tel. 0980-780 30
E-post: kansli@sametinget.se
Org.nummer: 202100-4573

Kontaktformulär 
Så här behandlar vi dina personuppgifter

Tillgänglighetsredogörelse

Öppettider:
Mån-Fre 08.30-12.00, 13.00-15.00
Kring storhelger och under sommaren:
Mån-Fre 08.30-12.00

MenyKultur
MenyKultur
På www.sametinget.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?