lördag 21 september 2019

Ordförklaringar Rennäring

Ger vissa ord och begrepp inom rennäringen huvudbry för dig? Här finns förklaringar till några av dem.

Renskötselområde

Det område i Sverige där renskötsel får bedrivas. Området omfattar närmare 50 procent av Sveriges yta,  men all mark är inte lämplig som renbete. Renskötselområdet utgörs av tre viktiga huvudområden där renskötseln har olika rättigheter: Åretruntmarkerna (renbetesfjällen), vinterbetesmarkerna och områden för koncessionsrenskötsel. Renskötselområdet är indelat i 51 samebyar. 

Sameby

Det finns 51 samebyar i Sverige. Storleken på områdena varierar kraftigt, likaså antalet renägare och yrkesverksamma renskötare i respektive sameby.

En sameby är inte en by utan ett geografiskt område där renskötsel bedrivs (se karta). Samebyn är organiserad som en ekonomisk och administrativ sammanslutning med en egen styrelse. Det är en juridisk person som företräder renägarna i samebyn. Samebyn ska för medlemmarnas gemensamma bästa leda renskötseln på det geografiska området. 

Samebyns renskötare brukar vanligtvis dela upp sig i vintergrupper (siida, sijdda, sïjte) inför renhjordens flytt till vinterbeteslandet. Den yrkesverksamma renskötaren kallas traditionellt husbonde (isit, boanndi, hosbåanta) - ett gammalt begrepp som fortfarande används i rennäringen. En husbonde kan vara både man och kvinna.

Urminnes hävd

Samebyarnas användning av marker i renskötselområdet är en bruksrätt grundad på urminnes hävd. Det innebär att markerna använts för renskötsel under så lång tid att ingen vet när bruket började eller hur det gick till. Rennäringen i Sverige bedrivs i dag på både privat mark och mark som staten hävdar äganderätt till.

Renskötselrätt

Med renskötselrätt menas den samiska rätten att nyttja områden för renskötsel, jakt och fiske. Renskötselrätten är byggd på urminnes hävd. Urminnes hävd enligt gamla jordabalken är en äganderätt som förvärvats genom att man under lång tid brukat marken utan att någon hindrat en. Urminnes hävd äger rättsverkan i enlighet med regeringsformen och är inte en rättighet som staten godtyckligt har gett samerna. Renskötselrätten är en egendom och därför gäller även egendomsskyddet. 

Renskötselrätten gäller under obegränsad tid. En markägare kan inte avsluta förhållandet att renskötselrätten gäller genom uppsägning. Den gäller oberoende av lagstiftning och kan så länge den utövas, inte fråntas utan kompensation.

Året-runt-markerna

Året-runt-marker får användas till renbete under hela året.

  • För fjällsamebyarna innebär ”året-runt-markerna” området ovanför odlingsgränsen och upp till riksgränsen.
  • För skogssamebyarna innebär ”året-runt-markerna” gränsbestämda områden ovanför lappmarksgränsen.
  • För samebyarna i Jämtlands och Dalarnas län innebär ”året-runt-markerna” områden inom renbetesfjällen i Jämtlands län och de områden i Jämtlands och Dalarnas län som av staten var särskilt upplåtna till renbete.

Renbetesfjällen

I Jämtlands län drogs aldrig någon odlingsgräns. Istället avsattes vid avvittringen s.k. renbetesfjäll för renskötselns behov. Renbetesfjällen visade sig vara alltför små, vilket föranledde staten att lösa in privata markområden för att utöka renbetesfjällen. Renbetesfjällen är fortfarande ett gällande begrepp i rennäringslagen. Det finns även kopplingar till skogsvårdslagen.

Renbetesfjällen omfattar i huvudsak av staten hävdade ägda fastigheter. Samerna har enligt rennäringslagen vidsträckta rättigheter och skydd för att kunna bedriva sin näring inom renbetesfjällen och i viss mån även inom sedvanemarkerna.

Vinterbetesmarkerna

Vinterbetesmarkerna är marker som enbart får användas till renbete under tiden 1 oktober till och med 30 april.
För fjäll- och skogssamebyar innebär ”vinterbetesmarkerna” de delar av renskötselområdet i Sverige som inte utgörs av ”året-runt-markerna” och koncessionsområden.

Områden för koncessionsrenskötsel

Den som är same kan få tillstånd (koncession) att driva renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen inom område där renskötsel av ålder förekommer under hela året (Kalix- och Torne älvdalar). Inom detta så kallade koncessionsområde bedrivs renskötsel under hela året. Tillståndet innefattar även rätt att sköta ett visst antal renar åt dem som äger eller brukar jordbruksfastigheter i området. Dessa ägare eller brukare får äga högst 30 renar per hushåll.

Odlingsgränsen

En provisorisk odlingsgräns drogs redan 1867 i Norrbottens och Västerbottens län, men den fastställdes inte definitivt förrän den 20 juni 1890. Syftet var att inga nybyggen skulle få anläggas ovanför odlingsgränsen utan detta område skulle enbart användas som renbetesland. Av flera olika skäl upprätthölls inte denna gränsdragning. Odlingsgränsen finns dock kvar i exempelvis i rennäringslagen där den utgör östra gränsen för de s.k. året-runt-markerna. Även skogs-vårdslagen har koppling till odlingsgränsen (gäller Norrbotten och Västerbotten).

Lappmarksgränsen

Lappmarksgränsen är en gammal administrativ gräns som fastställdes 1766, men som går tillbaka på äldre gränsdragningar mellan Lappmarken och landskapen vid kusten. Den är viktig ur historisk synpunkt. Lappmarks-gränsen utgjorde t.ex. skiljelinje mellan koncessions-samebyarna och övriga samebyar i Norrbotten.

Bruttoareal

Med bruttoareal menas det totala betesområdet som ges av samebyns administrativt fastställda samebygränser och av samebyn redovisat sedvaneområde. I bruttoarealen har inte exempelvis högfjällsområden eller annan mark som ej går att bruka till renbete räknats bort.

Nettoareal

Den areal som samebyn kan använda till faktiskt renbete efter att markintrång och naturliga förutsättningar som omöjliggör renskötsel räknats bort.

Riksintressen

Med riksintresse menas ett område, plats eller enstaka objekt som anses viktig för landet och representerar ett allmänt intresse. Kriteriet för riksintressen är att de har särskild betydelse för sitt samhällsområde och ska skyddas från påverkan. Rennäringen är ett riksintresse. Andra riksintressen är exempelvis vägar, mineralresurser, naturvård, kulturmiljöer, fiske och friluftsliv.­

Resiliens

Resiliens är ett systems långsiktiga förmåga att klara av förändring och vidareutvecklas. Resiliens innefattar både förmågan att stå emot stress eller förändring och att återuppbygga viktiga funktioner som gått förlorade:

- För renen kan det handla om att klara av en hård vinter med dåligt bete.
- För en sameby kan det handla om att klara av ytterligare exploateringar på samebyns betesland. Det kan gälla allt från vindkraft och gruvor till turism eller att klara av en rättstvist både ekonomisk och psykosocialt.
- För den enskilda renägaren kan det handla om att hantera stora ekonomiska förluster på grund av hög rovdjurspredation.

© Sametinget 2019
Uppdaterad: 2019-03-05

Om Sametinget

Sametinget är både en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en levande samisk kultur i Sverige.

Myndigheten

Sametinget är en statlig myndighet under regeringen, med särskilt ansvar för språk, kultur och rennäring.

Det folkvalda organet

Det folkvalda parlamentet består av 31 ledamöter som träffas till plenum tre gånger per år. Styrelsen är ytterst ansvarig för Sametingets verksamhet.

Kontakt

Sametinget
Box 90, 981 22 GIRON / KIRUNA
Besök: Adolf Hedinsvägen 58
Tel 0980-780 30, Fax 0980-780 31
E-post kansli@sametinget.se

Kontaktformulär 
Så här behandlar vi dina personuppgifter

Öppettider:
Mån-Fre 08:30-12:00, 13:00-16:00
Sommartid:
Mån-Fre 08:30-12:00

MenyRennäring
MenyRennäring
På www.sametinget.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?