onsdag 18 oktober 2017
karta
Karta över norra lappmarkerna från 1795.

Sveriges koloniala historia

Kolonisation är när en stat tar ett område som man inte äger i besittning. Kolonialism är strävan efter att erövra, kontrollera och exploatera andra områden utanför den egna statens territorier. För samernas del har hela det traditionellt samiska området, Sápmi, blivit koloniserat - av Sverige, Norge, Danmark, Finland och Ryssland.

Norra Skandinavien var i flera tusen år mycket glest befolkat och hade liten eller ingen kontakt med de södra delarna av Skandinavien. Gamla kartor beskriver ett okänt landområde. Dagens riksgränser existerade självklart inte. Man känner till flera tusen stenålders-boplatser, de äldsta 10 000 år gamla. Man vet av funna mynt på samiska offerplatser att det pågick handel med Novgorod i öst på 1000-talet och gamla gravar vittnar om kulturkontakter mellan samer och vikingar. Människor levde av jakt och fiske, insamling av bär och örter, och senare även av jordbruk, boskapsskötsel och renskötsel. Hav, sjöar och älvar var färdvägar, något som förband människor med varandra. Kolonisationen vid Bottenhavskusten inleddes på 1100-talet.

I de så kallade lappmarkerna var samerna eller lapparna som man sade då, i majoritet. De flesta levde som nomader och flyttade ständigt till nya jaktmarker, senare med allt större renhjordar som man följde på deras vandringar till nya betesmarker. Kronan hävdar rätt till områden norr om Hälsingland på 1300-talet. Nyodlingar uppmuntras men kolonisationen tar inte riktigt fart. Fortfarande finns stora okända områden på kartan. En målmedveten politik för att få kontroll över lappmarkerna inleds under Karl IX:s tid och fortsätter under hela stormaktstiden.

Kolonisationen ökar i och med att man kan utvinna eftertraktade naturtillgångar, som silver, järnmalm, vattenkraft och skog. Vad som är praktiskt utvinnbart beror på teknikutveckling och kommunikationer. Bakom koloniseringen på 1800-talet ligger även en annan drivkraft: födelseöverskott och brist på på jord. Människor söker nya marker och nya försörjningsmöjligheter.

Det uppstår konflikter mellan nybyggarna och samerna om fiskerätt och betesmarker. På 1700-talet vinner samerna men senare ger tingsrätterna eller länsstyrelsen oftast nybyggarna rätt, eftersom de är bosatta och odlar marken, vilket anses vara mer värt. Staten uppmuntrar kunniga arbetare, både från södra Sverige och utlandet, att bosätta sig Norrlands inland. Det behövs både masugnsarbetare, gruvarbetare och rallare.

Förbindelsen mellan samerna och den svenska kronan sköts först av särskilda handelsmän - birkarlar - som tar upp skatt och köper upp olika slags pälsskinn från samerna. Senare blir det en uppgift för kungens lappfogdar. Gävle är den första stad som grundas i Norrland år 1446. Under 1500-talet tillkommer Hudiksvall, Härnösand och Umeå.

Under 1600-talet är Sverige ständigt i krig, särskilt mot de nordiska grannländerna. 1634 upptäcks silver i Nasafjäll och den svenska kronan uttrycker förhoppningar om att Norrland ska bli Sveriges Västindien, en alldeles egen koloni som ska ge nya resurser till ett kungarike på obestånd.  Under 1600-talet växer Luleå, Piteå, Strömsund, Sundsvall och Söderhamn fram. Östersund tillkommer på 1770-talet. På 1800-talet bildas Haparanda, Skellefteå och Örnsköldsvik. Kiruna får stadsrättigheter 1948.

I samband med kungarnas strävan att integrera hela landets befolkning görs försök att kristna samerna och göra dem till trogna svenska undersåtar. Det sker genom mission, etablering av kyrkplatser i lappmarkerna och inrättande av sameskolor. Det är svårt att få samerna att besöka de uppförda kyrkorna och att utbilda samiska pojkar till att bli präster, så arbetet går långsamt. Under vissa tider sker tvångskristnanden och hot, men också väckelserörelser som laestadianismen tränger till slut undan den samiska naturreligionen.

Den europeiska koloniseringen av resten av världen börjar på 1500-talet, men är som mest omfattande under 1800-talet. De europeiska kolonialmakterna invaderar Afrika, Asien, Australien, Amerika och Latinamerika och utrotar eller förslavar dess befolkning. Naturresurser utvinns och de största vinsterna går naturligtvis till kolonisatörerna.

Samma sak har skett i Norrland, om än i mindre skala och inte med blodiga krig. Att rättfärdiggöra dessa övergrepp och tycka sig ha mer rätt till naturresurserna än de som bor på marken, är kolonialism. Detta sker även i Sverige som gärna iklär sig rollen av världssamvete. Än idag räknas inte Sverige som något "riskland" när det gäller mänskliga rättigheter och det finns inga etiska riktlinjer för exploatörer som innebär att särskild hänsyn ska tas till urfolket samerna.

Att Sverige har en kolonial historia är överraskande för många svenskar. Att låtsas som att det inte har hänt är ingen bra lösning. Inte heller är det en framkomlig väg att fortsätta kolonisationen genom att etablera enorma vindkraftsparker och inbjuda utländska gruvbolag att komma och fortsätta exploatera landet, att förneka den rasbiologiska epoken och att lägga skulden för att ingenting händer i svensk samepolitik på samerna. Nej - "Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem staten skapat med det gamla sättet att tänka", för att travestera ett känt citat av Albert Einstein. Det första steget är att bli medveten om vad som faktiskt har hänt och lära sig mer om Norrlands och samernas historia.

© Sametinget 2017
Uppdaterad: 2016-09-27

Om Sametinget

Sametinget är både en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en levande samisk kultur i Sverige.

Myndigheten

Sametinget är en statlig myndighet under regeringen, med särskilt ansvar för språk, kultur och rennäring.

Det folkvalda organet

Det folkvalda parlamentet består av 31 ledamöter som träffas till plenum tre gånger per år. Styrelsen är ytterst ansvarig för Sametingets verksamhet.

Kontakt

Sametinget
Box 90, 981 22 GIRON/KIRUNA
Besök: Adolf Hedinsvägen 58
Tel 0980-780 30, Fax 0980-780 31
E-post kansli@sametinget.se

Kontaktformulär

Öppettider:
Mån-Fre 08:30-12:00, 13:00-16:00
Sommartid:
Mån-Fre 08:30-12:00

Följ Sametinget

MenyPolitik
MenyPolitik
På www.sametinget.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?