Östersunds-deklarationen 2005
Östersundsdeklarationen antogs i samband med den nya mandatperiodens öppnande i augusti 2005.
Sametinget - det samiska folkets högsta beslutande organ i Sverige – antog vid sitt konstituerande plenum den 30-31 augusti 2005 i Östersund en deklaration.
Hela deklararationen kan du läsa i pdf-format i högerspalten. Deklarationen avslutas med nedanstående tio punkter:
Sametinget förklarar följande
1. Sverige är förpliktat att erkänna och säkra samernas rättigheter som urfolk, inklusive samernas rätt till sina historiska land- och vattenområden samt naturresurser. Detta gäller särskilt i det sydsamiska området, mot bakgrund av den press som det sydsamiska samhället och de sydsamiska näringarna utsatts för under vårt gemensamma koloniala förflutna;
2. Bevarandet, stärkandet och förmedlandet till framtida generationer av samisk kultur, särskilt de traditionella samiska näringarna som renskötsel, jakt, fiske och andra naturbaserade näringar, är beroende av Sveriges erkännande och effektiva säkring av samernas historiska rättigheter till land, vatten och naturresurser, så som det skedde redan 1751. Detta ligger också i linje med nationalstaternas förpliktelser i enlighet med FN:s konvention om civila och politiska rättigheter, speciellt artikel 1 och 27, FN:s Rasdiskrimineringskonvention, FN:s Barnkonvention, särskilt artikel 30 och ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder.
3. Den i folkrätten erkända rätten till självbestämmande medger det samiska folket rätt att själva besluta om sin politiska ställning och främja sin egen ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Det samiska folket har vidare rätt att för sina egna ändamål råda över sina naturrikedomar och resurser. Under inga omständigheter kan det samiska folket fråntas sina försörjningsmöjligheter.
4. Tillgång till de samiska traditionella jakt-, fiske- och renbetesområden är en förutsättning för att bevara och utveckla den samiska kulturen. Det är inte hållbart att svenska domstolar praktiserar regler för bevisföring utformade efter svenskt icke-nomadiskt bruk av land. Resultatet är att samiska parter enligt gällande rätt, i praktiken inte har möjlighet att med framgång driva rättstvister gällande rätt till land och vatten, inklusive skatteland, som samerna nyttjat sedan urminnes tider.
5. Samerna måste tillföras nödvändiga resurser så att de har möjlighet att på ett effektivt sätt få sina rättigheter till land, vatten och naturresurser prövade i domstol.
6. Sverige uppfordras å det starkaste till att säkra att pågående samiska rättsprocesser finner snara lösningar i samklang med de rättigheter Sverige historiskt erkänt och folkrätten.
7. Sveriges regering uppmanas att handfast gripa in för att förmå parterna i Härjedalsmålet att ingå i konstruktiva förhandlingar om rätt till renbete. Regeringen måste också på kort sikt vara behjälplig i att hitta en kompromiss som bägge parter kan leva med, samt anslå nödvändiga medel för ändamålet. Då den situation som uppkommit genom Härjedalsmålet är ett resultat av Sveriges oförmåga att korrigera den lagstiftning som antogs under rasismens tidevarv, har Sverige en skyldighet att expropriera renbete om ingen förhandlingslösning kan nås.
8. Framtida lagstiftning om samisk rätt till land kan inte antas utan att denna först godkänts av samerna.
9. Sveriges regering och riksdag uppmanas att snarast tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över alla problemställningar i denna långvariga konflikt samt att inventera och föreslå möjliga lösningar. Sådana lösningar måste beakta samernas mänskliga rättigheter och skall därutöver så långt som möjligt beakta bägge parters intressen.
10. Sametinget åtar sig att aktivt arbeta i samverkan med Sveriges riksdag och regering, samebyarnas och markägarnas företrädare för att hitta konstruktiva och långsiktiga lösningar av de rättsliga frågeställningarna och andra mekanismer som kan underlätta samverkan och samlevnad mellan traditionell samisk markanvändning och annan markanvändning.
Sametinget förklarar följande
1. Sverige är förpliktat att erkänna och säkra samernas rättigheter som urfolk, inklusive samernas rätt till sina historiska land- och vattenområden samt naturresurser. Detta gäller särskilt i det sydsamiska området, mot bakgrund av den press som det sydsamiska samhället och de sydsamiska näringarna utsatts för under vårt gemensamma koloniala förflutna;
2. Bevarandet, stärkandet och förmedlandet till framtida generationer av samisk kultur, särskilt de traditionella samiska näringarna som renskötsel, jakt, fiske och andra naturbaserade näringar, är beroende av Sveriges erkännande och effektiva säkring av samernas historiska rättigheter till land, vatten och naturresurser, så som det skedde redan 1751. Detta ligger också i linje med nationalstaternas förpliktelser i enlighet med FN:s konvention om civila och politiska rättigheter, speciellt artikel 1 och 27, FN:s Rasdiskrimineringskonvention, FN:s Barnkonvention, särskilt artikel 30 och ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder.
3. Den i folkrätten erkända rätten till självbestämmande medger det samiska folket rätt att själva besluta om sin politiska ställning och främja sin egen ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Det samiska folket har vidare rätt att för sina egna ändamål råda över sina naturrikedomar och resurser. Under inga omständigheter kan det samiska folket fråntas sina försörjningsmöjligheter.
4. Tillgång till de samiska traditionella jakt-, fiske- och renbetesområden är en förutsättning för att bevara och utveckla den samiska kulturen. Det är inte hållbart att svenska domstolar praktiserar regler för bevisföring utformade efter svenskt icke-nomadiskt bruk av land. Resultatet är att samiska parter enligt gällande rätt, i praktiken inte har möjlighet att med framgång driva rättstvister gällande rätt till land och vatten, inklusive skatteland, som samerna nyttjat sedan urminnes tider.
5. Samerna måste tillföras nödvändiga resurser så att de har möjlighet att på ett effektivt sätt få sina rättigheter till land, vatten och naturresurser prövade i domstol.
6. Sverige uppfordras å det starkaste till att säkra att pågående samiska rättsprocesser finner snara lösningar i samklang med de rättigheter Sverige historiskt erkänt och folkrätten.
7. Sveriges regering uppmanas att handfast gripa in för att förmå parterna i Härjedalsmålet att ingå i konstruktiva förhandlingar om rätt till renbete. Regeringen måste också på kort sikt vara behjälplig i att hitta en kompromiss som bägge parter kan leva med, samt anslå nödvändiga medel för ändamålet. Då den situation som uppkommit genom Härjedalsmålet är ett resultat av Sveriges oförmåga att korrigera den lagstiftning som antogs under rasismens tidevarv, har Sverige en skyldighet att expropriera renbete om ingen förhandlingslösning kan nås.
8. Framtida lagstiftning om samisk rätt till land kan inte antas utan att denna först godkänts av samerna.
9. Sveriges regering och riksdag uppmanas att snarast tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över alla problemställningar i denna långvariga konflikt samt att inventera och föreslå möjliga lösningar. Sådana lösningar måste beakta samernas mänskliga rättigheter och skall därutöver så långt som möjligt beakta bägge parters intressen.
10. Sametinget åtar sig att aktivt arbeta i samverkan med Sveriges riksdag och regering, samebyarnas och markägarnas företrädare för att hitta konstruktiva och långsiktiga lösningar av de rättsliga frågeställningarna och andra mekanismer som kan underlätta samverkan och samlevnad mellan traditionell samisk markanvändning och annan markanvändning.
