Efter Tjernobylolyckan befarades att det skulle ta mycket lång tid att bli av med radioaktivt cesium i renarna men det har dessbättre  visat sig att  halterna av cesium-137 i renar minskar betydligt fortare än vad som orsakas av bara det fysikaliska sönderfallet.

Om man ser på genomsnittet för hela Sverige har halterna av cesium-137 i renarna under vinterperioden (november till april) minskat från vintern 1986/87 fram till vintern 2003/04 med en effektiv halveringstid på 5,3 år. Halveringstiden varierar dock beroende på vilket område och vilken tidsperiod man studerar och ligger för enskilda samebyar mellan 3 och 10 år. Minskningen gick fortare i början, och den genomsnittliga halveringstiden för de första sju åren (1986/87 till 1993/94) var 3,8 år, jämfört med 7,2 år för de följande tio åren.  

Skillnaderna i cesiumnivåer mellan olika slakttillfällen inom en och samma sameby är stor beroende på var renarna har varit och vad de betat. En del av den observerade variationen och skillnaderna i nedgång kan bero på att renarna utnyttjat olika områden under olika år och att exempelvis nedfallet eller tillgången på lav skiljer mellan dessa områden. Det kan dessutom ha skett mera varaktiga förändringar i användningen av olika betesområden över tiden bland annat beroende på att andra markanvändare, till exempel skogsbruket, påverkat möjligheterna att utnyttja vissa betesmarker.  

Läs mer i rapporten (2005:17) från Statens strålskyddsinstitut.