Bures,

Detta är en mycket bekant plats för mig, Anár. Genom åren har det blivit många resor hit för mig. Denna plats är på många sätt mycket central. För det första är Anár centralt ur ett rent personligt perspektiv för mig. Min mor kommer från Lisma, tio mil härifrån, och jag har många släktingar här. Men utöver det personliga, så har jag många gånger rest hit eller passerat här i samband med olika jobb. Arbetar man med gränsöverskridande frågor i Sápmi ända bort till Kolahalvön, så blir Anár en viktig knytpunkt.

Men platsen är också väldigt intressant utifrån det vi gör här idag. Här i Anár har vi en stor språkrikedom. Här talas anársamiska, nordsamiska och skoltsamiska. För ca åtta år sedan kom jag hit för ett möte och kom in på hotellet som jag skulle bo på. Det gladde mig att receptionisten på hotellet hälsade mig välkommen och pratade på anársamiska till mig. Vi vet att våra språk är hotade, men med rätt insatser kan utvecklingen gå åt rätt håll. I anársamiskan har vi ett gott exempel på det.

Det är passande att vi samlats här i Anár till denna konferens. Vi kommer under dessa dagar beröra de samiska språkens utsatthet. Men vi kommer också få se vilken rikedom vi har i språken, färggrannheten och mångfalden. Och vi ser det nu här i denna sal också, när vi samlats från hela Sápmi och ser vilken bredd det samiska språksamhället har. För att visa på den rikedomen talar jag idag på sydsamiska.

Den här bredden är viktig. Det är viktigt med den variation som våra språk har, den kunskap som språken förmedlar genom till exempel termer, platsnamn, hur man formulerar sig och hur man bygger upp språket. Den vikt som urfolk sätter på naturen speglar sig i våra språk och i kulturen, i vårt tankesätt.

Särskilt i dagens samhälle behövs vårt perspektiv och jag hoppas att samhället i stort verkligen ska få upp ögonen för det. Våra språk är viktiga. Att stärka dem är viktigt. Därför är vi också samlade här dessa dagar. Vi får möjlighet att stärka upp vårt språkarbete och lära av varandra. Vi får möjlighet att fördjupa våra samarbeten och nyttja våra gemensamma resurser över gränserna på bästa sätt. Ni som är här ska förhoppningsvis få ytterligare motivation att fortsätta det viktiga arbete ni gör för samhället.

FN har utsett detta år till det internationella urfolksspråkåret. Vår förhoppning är att kunna lyfta upp urfolkens språk högre på agendan och få våra stater att ta konkreta steg framåt för att stärka språken. Men ett år är kort. Även om detta år har gett oss möjlighet att fokusera mer på språkfrågorna, är det mycket mer som behöver göras i Sápmi och i resten av världen. Vi arbetar därför, tillsammans inom Sápmi och med våra samarbetspartners runt om i världen, för att FN ska besluta om ett internationellt decennium för urfolksspråk.

Med ett decennium av insatser för urfolkens språk kommer vi stärka våra, urfolkens, språkrättigheter. Med starkare språkrättigheter följer förbättringar på andra områden; andra rättigheter kan stärkas, urfolken involveras mer i beslutsprocesser, jämlikhet eftersträvas och våra utmaningar belyses. Samhället och demokratin stärks då urfolk och minoriteter stärks. Med ett decennium för urfolksspråken ska vi förhoppningsvis uppnå likställda mänskliga rättigheter med majoritetsbefolkningen, och förhoppningsvis förstår samhället då också våra perspektiv och tankesätt.

För om staterna fullt ut respekterade våra språkrättigheter skulle de också inse vikten av att skydda våra språkmiljöer, viktiga levande domäner för språkanvändningen, från att förstöras. De skulle skyddas från att förstöras av järnvägsprojekt, gruvprojekt, turism, skogsbruk och obalanserad rovdjurspolitik.

Här, dessa dagar, tar vi några steg i den riktningen.

Därför önskar jag er alla riktigt framgångsrika dagar på detta seminarium. Det är viktigt för oss allihop. Giitu.

Lars Miguel Utsi
Vice styrelseordförande samt ordförande i Sametingets språknämnd