FN-organisationen UN Women arbetar med att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt och utgör sekretariat för ”Commission on the Status of Women” (CSW). CSW arrangerar regelbundet sessioner och konferenser. Kvinnokommissionens möte CSW62 ägde rum på FN:s högkvarter i New York 12-23 mars 2018. Konferensens huvudtema var kvinnor och flickor på landsbygden: “Challenges and opportunities in achieving gender equality and the empowerment of rural women and girls.” Förutom generaldebatten och förhandlingar pågick över 800 andra arrangemang. Viktiga internationella överenskommelser som utgör grunden för jämställdhetsarbetet är den så kallade Peking-plattformen och Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW).

Även i år fick Sametinget möjlighet att skicka en representant. Socialdepartementet erbjuder årligen representanter för enskilda organisationer att ingå i den svenska delegationen för att de innehar värdefull kompetens inom de områden som kommer att behandlas vid sessionen. Sametingets styrelse utsåg Karen-Ann Hurri från Karesuando. Från Sametingets kansli deltog Marie Enoksson.

Delegationsledare för Sveriges delegation var statssekreterare Pernilla Baralt.  Sametinget deltog vid delegationens dagliga möten, bemannade den svenska stolen, och bevistade dagligen seminarium och sido-event. Bl a höll Nordiska ministerrådet ett seminarium kallat ”Rights, roles and realities - #NordicEquality”. Vi från Sametinget valde företrädesvis event och sidoevent med urfolkstema. Bland dessa kan nämnas "Indigenous Women: Key actors in achieveing the 2030 agenda" arrangerat av Permanent Forum och IWGIA, ett föredrag i norska Sjömanskyrkan anordnat av norska Sametinget med Liv-Inger Somby och Aili Keskitalo, och ett kallat "Rural, Remote and Indigenous Women: Feminists Demand Ecological and Climate Justice" med organisationen Diva for Equality.

En reflexion efter veckan är att vi som har förmånen att bo i områden med ren luft, förhållandevis oförstörd natur och liten risk för politiska oroligheter och naturkatastrofer, är lyckligt lottade jämfört med många andra platser i världen. Vi fick höra fruktansvärda berättelser om naturkatastrofer, markintrång, militärt förtryck, kolonisation och tvångsförflyttningar. De som lider mest är kvinnor och barn. Män kan betala andra män för att få tillgång till landområden och vattendrag för att bygga vägar, vattenkraftverk, fabriker, gruvor etc. Kvinnorna som oftast är de som brukar jorden, hämtar vatten och försörjer sina barn får ingenting. Flickor får inte utbildning, blir bortgifta, sålda och utnyttjade. Mitt i allt detta står kvinnor upp, bildar organisationer, tar ansvar, protesterar, utbildar de unga och tar plats. Det handlar inte bara om rättvisa mellan könen, utan om vår planet, om vårt klimat. Hur kan vi prata om hållbar utveckling och Agenda 2030 om vi inte får behålla våra marker?

We are nothing without our lands

I Sápmi känner vi igen oss i problematiken om ”landgrabbing”, markexploatering, kolonisation, splittring, majoritetssamhällets påverkan på den traditionella livsstilen, depression och maktlöshet. Vi lever samtidigt i västvärlden och är en del av det moderna samhället.  Vi är bekanta med #metoo-kampanjen, nedvärderande kvinnosyn, sexuella övergrepp, porrindustrin, press på flickor att vara vackra, sexiga och framgångsrika både i skolan och på jobbet. Kampen att vara perfekt och räcka till skapar psykisk ohälsa framför allt hos unga kvinnor. Kvinnor dubbelarbetar, deras arbete osynliggörs eller ringaktas.

I Sápmi känner vi samhörighet med andra urfolk. Vi verkar både i det lilla lokala och i det stora internationella sammanhanget. Det kan vara svårt att renodla jämställdhetsfrågan och enbart jobba med den. En samisk kvinna är inte bara kvinna, hon är en same, hon tillhör en minoritet, hon bor ofta på landsbygden och hon och hennes familj påverkas och har påverkats av kolonisation och statlig samepolitik i generationer. Vi känner ansvar för vår miljö och vi påverkas av klimatförändringarna.

The experts are the people who are affected

Istället för att vara offer i en orättvis värld, kan vi bidra med all den kompetens som vi har. Vi behöver inte heller skylla allt på alla män. Vi behöver få männen på vår sida! Ett mer jämställt och inkluderande samhälle är bra för alla – både män, kvinnor, pojkar och flickor. Ökad jämställdhet stimulerar ekonomisk tillväxt och är bra för hela samhället på flera sätt.

Ett bra exempel på ett framgångsrikt projekt i Australien delades på sido-eventet ”Male Champions för Gender Equality”. Idén kom från eldsjälen Elizabeth Broderick som länge arbetat för jämställdhet i Australien, men som tyckte att det gick för sakta. Eftersom många män har startat och leder organisationer och företag så tänkte hon att det vore bra att få männen att arbeta med målet att öka jämställdheten i sina organisationer/företag/arbetsplatser och sprida resultaten och kunskaperna till andra män för att förändra attityder.

Idag har de 160 män i sitt nätverk med syfte att ”förändra systemet, inte kvinnorna”. Första frågan de ställde sig var: ”Varför dominerar män min organisation/mitt företag?” Nästa fråga var ”Vad kan vi göra för att minska klyftorna mellan män och kvinnor?” Ett stort dataföretag hade till exempel infört flexibel arbetstid (för att passa småbarnsföräldrar, både kvinnor och män) vilket gjorde att alla trivdes. De erbjöd intern utbildning av kvinnor för att öka andelen kvinnliga tekniker/programmerare – för att i sin tur kunna skapa bättre och bredare produkter och bli ett mer framgångsrikt företag.

Federala polismyndigheten gick in för att skapa ”kulturell tillit”. Genom att hantera incidenter öppet och transparent skapades en kultur på arbetsplatsen som förändrade den i grunden. Chefens och den högsta chefens reaktion och hantering av händelser på en extremt manlig och ”grabbig” arbetsplats kan förändra attityder och skapa rum för kvinnor. 

Jämställdhetsarbete angår alla, inte bara kvinnor. Både män och kvinnor behöver engageras. Vi har alla felaktiga tankar och förutfattade meningar som behöver punkteras, med målet en rättvisare värld!