tisdag 21 augusti 2018
barn skriver sittande i kåtan

Landsmötet i Staare 1918 Del 2

En viktig fråga som behandlades på Landsmötet i Östersund för hundra år sedan handlade om skolgången för samiska barn. Gustaf Park från Arjeplog höll ett innehållsrikt och kritiskt föredrag som säger mycket om samernas liv i början av 1900-talet.

Den nya skolreformen var en viktig fråga på landsmötet. Nomadskolan hade införts i Jämtland och Västerbotten 1917 och hade precis införts i Norrbotten. Att det var en skolform som var undermålig och diskriminerande var samerna klara över mycket tidigt.

Den som inledde förhandlingarna var kand. Gustaf Park. Han inledde med att säga att han hade en helt annan mening "än den officiella lappolitikens män". Helst hade han velat tiga, men hans övertygelse gjorde att han var tvungen att tala: Hela grundåskådningen och uppfattningen som låg bakom den pågående omorganisationen av lappskoleväsendet, var oriktig och vilseledande. Han bedyrade att samerna var mycket tacksamma mot dem som visade välvilja och intresse mot samefolket, men har var tvungen att rikta skarp kritik mot åtskilliga punkter i det nya skolreglementet. Grunden till reformen var den förutfattade meningen att nomadliv och renskötsel inte kan bedrivas av ett upplyst och kultiverat folk, bara av naturmänniskan, förklarade Park.

Park berömde de fasta skolorna, både missionsskolorna och barnhemmen, där "varmhjärtade och ädla människor" utbildat och fostrat samiska barn under tider då staten inte tagit något ansvar för samernas skolgång. "Nomadlapparnas barn" hade sedan med glädje återvänt till nomadliv och renskötsel och blivit duktiga, skötsamma och kunniga nomader. De fasta skolorna hade alls ingen negativ inverkan på renskötseln som "naturivrarna" och självutnämnda "lappkännare och lappvänner" påstod. Park kallade dessa påståenden "hopfantiserade kammarteorier" och "tankefoster". Att somliga familjer slutade med renskötsel och blev bofasta var av ekonomiska skäl, och hade inte med barnens skolgång att göra. Det berodde på vargar, rensjukdomar och nödår.

Visst blev samer påverkade av de bofastas seder och bruk. Det var naturligt och hade skett redan i fornnordisk tid. En sådan kulturhistorisk process kan inga skolor eller lagparagrafer förbjuda, menade Park. Det berodde på att den fastboende befolkningen i lappmarkerna ökade och därmed kontakterna med icke-samer. Jämtlands- och Västerbottenssamerna flyttade dessutom ner till kuststäderna på vintern och påverkades naturligtvis av sedvänjorna och den svenska kulturen.

Samer och nybyggare i sydsamiskt område.

Gustaf Park var vältalig, ironisk och upprörd. Lappskole-inspektör Vitalis Karnell som var en av dem som låg bakom nomadskolereformen och dessutom satt i lokalen, fick mycket mothugg. På punkt efter punkt emotsade Park hans teorier, gav fakta och siffror - hela hans föredrag är en god källa till kunskap om hur livet såg ut för samerna i lappmarkerna i början av 1900-talet. Han menade att "lappolitici av den rätta läran" var dödligt rädda för att för att samerna skulle få hyfsning och del av kultur och civilisation:

- Fastän nomaden av yttre omständigheters makt är ställd att leva mitt ibland ett kulturfolk, så vill man ändå, att han skall gå fram genom livet med förbundna ögon. Han bör och får ingenting tillägna och lära sig. Istället bör han alltid förbli på så gott som den primitiva naturmänniskans ståndpunkt. Gör han det, så är han en riktig lapp men eljest icke.

Park kritiserade även utbildningen av nomadskolelärare som han kallade ett humbug, inte ens lärarna fick tillräckliga kunskaper för den krävande uppgiften. Skoltiden för barnen var dessutom mycket kortare än i den vanliga småskolan, trots att barnen dessutom skulle lära sig det främmande språket svenska.

- Vi må besinna hur förbluffande kort undervisningstiden är. Tänk, bara 3 eller i undantagsfall 4 1/2 månad årligen i 3 års tid! Jag undrar i sanning huru mycket svenska barn skulle hinna lära sig på den tiden.

Slutligen kritiserade Park den undermåliga skollokalen: kåtan. Kåtan står i vägen för rationell undervisning förklarade Park. Hur skulle vettig undervisning kunna ske när röken låg tät och höststormarna ven? För att inte tala om experimentet med påhittade hushållskåtor! Nej, Park var inte nådig i sin kritik. För det var barnen som drabbades när de behandlades som mindervärdiga varelser, blev utsatta för bypojkars skälls- och glåpord och blev uttittade som etnografiska kuriositeter och Skansen-spektakel om söndagarna.

Nomadskola i norrbottensfjällen.

De närvarande samerna på landsmötet höll med Park. De kände bedrövelse över att samerna själva inte fick välja skolform till sina barn. Lärarinnan Karin Stenberg hoppades en dag komma ifrån kåtaundervisningen som aldrig kunde bli lika bra som i en fast skola. Anna Klemetsson bedyrade att lapparna strävade uppåt precis som andra människor. Mötet antog till sist en resolution med krav om avskaffning av den vandrande nomadskolan. De fasta nomadskolorna skulle omvandlas till ordentliga barnhem med riktiga bostäder och utbildade lärare, om möjligt "lapska lärarekrafter med seminarieutbildning".

Trots enigheten och alla goda argument var det ingenting som bet på statsmakterna. Nomadskola för nomadernas barn blev i praktiken kvar ända till 1962, även om kåtorna försvann och skolhem stegvis infördes på 40- och 50-talet. Nomadskolan verkade segregerande för renskötande samers barn, medan de icke-renskötande samernas barn skulle gå i folkskolan och assimileras. Den samiska skolhistorien återstår ännu att skriva och många berättelser än ännu ohörda. Det är en av de frågor som en framtida sanningskommission har att hantera.

Källa:

  • Svenska Lapparnas landsmöte i Östersund den 5-9 februari 1918 (protokoll med bilagor)

Text: Marie Enoksson

© Sametinget 2018
Uppdaterad: 2018-01-31

Om Sametinget

Sametinget är både en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en levande samisk kultur i Sverige.

Myndigheten

Sametinget är en statlig myndighet under regeringen, med särskilt ansvar för språk, kultur och rennäring.

Det folkvalda organet

Det folkvalda parlamentet består av 31 ledamöter som träffas till plenum tre gånger per år. Styrelsen är ytterst ansvarig för Sametingets verksamhet.

Kontakt

Sametinget
Box 90, 981 22 GIRON/KIRUNA
Besök: Adolf Hedinsvägen 58
Tel 0980-780 30, Fax 0980-780 31
E-post kansli@sametinget.se

Kontaktformulär

Öppettider:
Mån-Fre 08:30-12:00, 13:00-16:00
Sommartid:
Mån-Fre 08:30-12:00

 

MenyPress
MenyPress
På www.sametinget.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?