måndag 27 mars 2017

Tal av Stefan Mikaelsson i Tråante

Öppningsanförande av Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson vid plenum i  Tråante den 10  februari 2017.

Buoris buoris Sámediggeájrrasa, oabbat ja vieljat, guosse ja gieres gulldaliddje! Muv nammal Stefan Mikaelsson ja lev Sámedigge åvddåulmusj. Udni i tjapa bievev. Buorisboahtem Tråante  ja Sámedigge ållestjåhkanibme!

Välkommen till Tråante och Sametingets 74:e plenum.

Äntligen. Vi har nu kunnat mobilisera våra krafter för att ta oss till 100-årsfirandet här i Tråante. Det sägenomspunna Tråante har vi ledamöter fått möjlighet att besöka som legitima arktiska parlamentariker för vårt eget folkvalda organ; Sámediggi Tjåkanibme. I vår politiska krafts dagar är vi både valda och kallade. Här och nu! Vi har deltagit på 100-årsfirandet den 6 februari, parlamentarikerkonferansen, SPR:s ungdomskonferens och Sámi Rađđi (Samerådets) konferens ”Ett felles Sápmi ”. Och en hel del annat, både stort & smått. Dessutom har vi andäktigt kunnat lyssna på mängder med tal. Utöver detta har vi kunnat glädjas över mångfalden och vår nations fortlevnad till trots av gränserna för fyra olika, såväl som oeniga, nationalstater. Vi har även haft förmånen att besöka den väldiga Nidarosdomen och kanske därigenom blivit något mer ödmjuka än vi var innan.                    

Jag väljer att med ålderns rätt göra några historiska tillbakablickar och dra några politiska slutsatser. Varför valdes just Tråante som mötesort för det första landsmötet, och varför var det just året 1917 som blev det år då den samiska nationen äntligen skulle återförenas på tvärs av de relativt nyligen etablerade nationalstatsgränserna?

Kanske var det av avgörande betydelse att Meråkerbanan var byggd och man kunde ta sig från Staare (Östersund) till Tråante (Trondheim) med tåg. År 1917 var ett våldsamt år i Europa. Första världskriget rasade på kontinenten, det oinskränkta ubåtskriget plågade länder med lång kust som Norge, i Ryssland pågick februarirevolutionen och i Finland pågick förberedelserna inför frigörelsen från Ryssland vilket dessvärre innebar inbördeskrig året efter. I Sverige beslagtogs och ransonerades allt bröd, brödsäd och mjöl. Under våren 1917 var det hungerdemonstrationer i 23 olika svenska städer. Vid ett annat tillfälle hade den svenska militären monterat upp kulsprutelavetter på Gustav Adolfs Torg i Stockholm och var redo att på befäls order meja ner mångtaliga demonstranter som marscherade på grund av nödläget i landet. Man demonstrerade även för lika och allmän rösträtt. Det värsta inträffade aldrig - men än idag kallas detta tillfälle för blodbadet på Gustav Adolfs torg. Dessa yttre faktorer påverkade med sannolikhet det politiska etablissemangets agerande gentemot den samiska nationen under kommande år.

Just då väljer våra föregångare att organisera ett gränsöverskridande landsmöte i Tråante. Kanske organisatörerna kände på sig vad som var på gång och valde att samla sig för att kämpa för den samiska kulturens överlevnad?

Landsmötet avhölls och sedan även 1918 års landsmöte i Staare. Elsa Laulas pamflett ”Inför lif eller död?” lär ha blivit uppläst i Svearnas Riksdag under 1918. Men man kan i efterhand konstatera att trots de uppenbara och synliga framgångarna med dessa två olika landsmöten, så kunde man inte påverka de krafter som den tiden härskade i riksdagen. Den 19 oktober 1917 tillträdde liberalen Edens regering. Under 1919 så kom denna regering överens med Norge om den andra renskötselkonventionen som innebar dislokation av nordsamisktalande samiska familjer. Med brutala tvångsmedel förflyttades mer än 20 000 renar. Detta på tvärs av av renhjordarnas naturliga betesgränser och även på tvärs av den samiska nationens språkområden.  

I Edens regering satt sex socialdemokratiska statsråd varav en var socialdemokraten Hjalmar Branting. I samband med etablerandet av lika och allmän rösträtt till valet till svearnas riksdag, där svenska kvinnor äntligen tilläts rösta på jämlika villkor, och dels i samband med socialdemokraternas deltagande vid regeringsbildande så kan det anses att den svenska parlamentarismen hade grundats. Dessvärre undertecknade Hjalmar Branting motionen om inrättandet av Statens rasbiologiska institut. Fredagen den 13 maj 1921 fattade Sveriges riksdag utan omröstning beslut om att upprätta detta institut. Hjalmar Branting tilldelades dessutom Nobels fredspris samma år och tillträdde sin andra mer långvariga regering som statsminister den 13 oktober 1921.

Även om jag nu dristat mig att nämna några namn så kan det inte vara så enkelt att påstå att allt som drabbade den samiska nationen lättvindigt kan skyllas på en person, eller ett fåtal personer. Istället är den enda slutsats man kan dra, att regering och riksdag skapade ett systemfel som allt sedan dess förhindrat en förhandlingslösning där enskilda samer eller grupper av enskilda samer i slutna rum sammanträffat med företrädare för regering och riksdag. Ytterst kan man således med fog säga, att den svenska parlamentarismen, med allmän och jämlik rösträtt, grundades på rasismens grundvalar. Därigenom kunde den historiskt största stölden ske i Sverige, en stöld som dessutom var politiskt organiserad. Stölden av den samiska nationens kollektivt ägda naturresurser påbörjades.

Med lagstiftningen via 1928 års renbeteslag framstod 1917 års landsmöte som synnerligen misslyckat, för det kunde inte förhindra det otänkbara.

I en intervju från Nordlands tidning den 13 augusti 1929 säger Elsa lite bittert: ”Tre gånger har jag varit på det kungliga slottet i Stockholm och talat för lapparnas sak. - - - Jag har också försökt att organisera samerna till ett folk, fortsätter hon. Men det går icke. De vill leva för sig i sin värld.”

Parlamentarikerkonferesen antog Elsa Laulas födelsedag som samisk flaggdag, men detta borde inte räcka. Utan vi borde fylla detta med ett politiskt innehåll för att återställa bruten rätt. För samiska kvinnor och flickor vilken i förlängningen innebär en förstärkt rätt och tillgång till samiska kultur även för samiska män och pojkar.  Gammal som moder jord, ung som ett grässtrå och lever i våra hjärtan och tankar idag.

Idag kan vi genom Sametingets plenum vår talan föra och rätt bevaka. Inte längre kan det tillåtas att svenska tjänstemän eller svenska politiker får uttala ”vi ska ta hänsyn till vad som är bäst för samerna”.

Tack vare 1917 års landsmöte har vi idag tillsammans med det civila samiska samhället bättre möjligheter att utöva påtryckningar mot riksdag och regering, och för oss ledamöter som församlats till det sista ordinarie plenumsmötet mandatperioden 2013- 2017, kan vi hävda vår rätt och bära våra krav som de enda legitima företrädarna för det samiska folket.

Vi går till framtiden i fotspåren av delegaterna vid 1917 års landsmöte.

Med dessa ord förklarar jag Sametingets 74:e plenum för öppnat.

© Sametinget 2017
Uppdaterad: 2017-02-11

Om Sametinget

Sametinget är både en statlig myndighet och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en levande samisk kultur i Sverige.

Myndigheten

Sametinget är en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter under regeringen.

Det folkvalda organet

Det folkvalda parlamentet består av 31 ledamöter som träffas till plenum tre gånger per år. Styrelsen är ytterst ansvarig för Sametingets verksamhet.

Kontakt

Sametinget
Box 90, 981 22 GIRON/KIRUNA
Besök: Adolf Hedinsvägen 58
Tel 0980-780 30, Fax 0980-780 31

Kontaktformulär

Öppettider:
Mån-Fre 08:30-12:00, 13:00-16:00
Sommartid:
Mån-Fre 08:30-12:00

Följ Sametinget

MenyPress
MenyPress
På www.sametinget.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?