lördag 20 juli 2019

Tal av Håkan Jonsson i Trondheim den 6 februari 2017

Sametingets styrelseordförande Håkan Jonsson talade vid öppningsceremonin vid 100-årsjubileet i Tråante. Temat var självbestämmande.

Ordförande, presidenter, ärade deltagare,

Det är en stor ära att få vara här och närvara vid detta, för oss samer stora och viktiga firande av 100 årsjubileet av det första landsöverskridande samiska landsmötet.

En av drivkrafterna bakom det första landsmötet var ett ökat samiskt självbestämmande!

Vad är självbestämmande? En enkel tolkning av självbestämmande är att få bestämma själv över sina angelägenheter. Som vuxna individer uppvuxna i demokratier förutsätter vi att våra åsikter och beslut respekteras. Vi vill helt enkelt bestämma över våra egna liv.

Vi vill bestämma över oss själva men det finns hinder för oss att utöva självbestämmande. Sedan mycket lång tid tillbaka finns det en medveten eller omedveten attityd i det svenska, norska och finska samhället att vi samer inte klarar av att bestämma själva. Statens politiker och myndighetspersoner vill ha makten över oss.

Vi samiska politiker talar ofta om självbestämmande. En av Sametingets huvuduppgifter är att verka för att det samiska självbestämmandet ska utökas. Inget av länderna i Norden respekterar i praktiken vår rätt till självbestämmande. Finland, Norge och Sverige har inrättat sameting, men sametingen har i praktiken liten eller ingen makt, ingen verklig beslutanderätt.

Vi har nästan inget inflytande över våra land, vatten och naturresurser i de samiska områdena.

Dessa två saker: rätten till självbestämmande och rätten till våra land och vatten är också de två svåraste nötterna att knäcka i förslaget till en nordisk samekonvention, och de punkter vi samer är mest kritiska till.

Men saker och ting kan förändras, även om det går sakta. Jag vill ge en liten tillbakablick om hur det sett ut på svensk sida.

Innan Sametinget i Sverige bildades skrev regeringen i sin proposition från 1992, att ”trots benämningen TING är det inte frågan om något organ för självstyre, som skall verka i stället för riksdag eller kommunfullmäktige, eller i konkurrens med dessa organ”. Sametinget skulle alltså absolut inte vara ett organ för självbestämmande.

Tio år senare hade urfolkens rättsliga ställning stärkts i internationell rätt. Sametingsutredningen konstaterade år 2002: ”Det är numera alltså ostridigt att samerna har en rätt till kulturell autonomi och detta förutsätter en viss grad av självstyre”. (SOU 2002:77)

I en rapport till FN i juli 2006 erkände Sveriges regering oväntat att samerna har rätt till självstyre:

Det är Sveriges regerings uppfattning att urfolk har rätt till självbestämmande då de utgör folk enligt den betydelse som avses i den gemensamma artikel 1 i 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och 1966 års internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

(Sveriges rapportering kring efterlevandet av FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i juli 2006, S2006/1919/SK).

2007 antogs FN:s urfolksdeklaration av FN:s generalförsamling vilket ytterligare förstärkte urfolkens rättigheter. En av rättigheterna och själva grundtanken i deklarationen är rätten till självbestämmande. Den formuleras i artikel 3: Urfolk har rätt till självbestämmande, och med det menas rätten för ett folk att själv bestämma sin politiska status och sin sociala, kulturella och ekonomiska utveckling. Enligt deklarationen ska samerna ha rätt till återställande av eller kompensation för mark och naturresurser som tagits i bruk utan samernas samtycke. En del av självbestämmanderätten är att ge urfolk rätt att besluta om och/eller utöva inflytande över sina land- och vattenområden, naturresurser och traditionella levnadsformer, vilket flera FN-organ har understrukit.

Från och med 2011 gäller en ny grundlag i Sverige där samerna omnämns som ett folk. Det är en viktig skillnad. Ett urfolk har kulturella rättigheter men ett folk har även politiska rättigheter.

Enligt folkrätten ska den samiska självbestämmanderätten ha samma omfattning som den icke-samiska befolkningens självbestämmanderätt. Det innebär inte att den samiska självbestämmande­rätten måste se likadan ut som den icke-samiska befolkningens motsvarande rättigheter. Självbestämmanderätten tar hänsyn till att olika folk har utvecklat olika samhällen och kulturer.

I frågor som enbart berör det samiska folket, eller som endast är av marginellt intresse för det svenska samhället, borde det samiska folket få fatta beslut själva genom sina egna beslutsfattande institutioner.

I frågor av intresse för både det samiska och det svenska samhället måste samarbetsformerna utvecklas mellan det samiska och det svenska samhället. Det behövs en strukturerad konsultationsordning på olika nivåer. Det är viktigt att samerna får tillfälle att komma med synpunkter tillräckligt tidigt i beslutsprocessen så att man kan vara med och påverka. Sametinget skulle till exempel också kunna få möjlighet att själv ta initiativ till att frågor kommer upp på svenska beslutsfattande organs dagordning.

Sametinget som ett folkvalt organ kan ta huvudansvaret för förverkligandet av ett samiskt självbestämmande, men Sametinget bör inte fatta alla beslut i det samiska samhället. För varje enskild fråga måste det övervägas om beslut lämpligast ska fattas på central, regional eller lokal nivå.

Självbestämmanderätten tillkommer samerna som ett folk, oavsett statsgränser. Samerna på svensk sida ska kunna utöva självbestämmanderätten i gemenskap med samerna på finsk, norsk och rysk sida.

Avslutningsvis vill jag lyckönska alla arrangörer och deltagare och hoppas att den här veckan blir en minnesvärd händelse och också ytterligare ett avstamp för det samiska folket i frågor som rör självbestämmande.

Tack!

© Sametinget 2019
Uppdaterad: 2017-02-06

Om Sametinget

Sametinget är både en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en levande samisk kultur i Sverige.

Myndigheten

Sametinget är en statlig myndighet under regeringen, med särskilt ansvar för språk, kultur och rennäring.

Det folkvalda organet

Det folkvalda parlamentet består av 31 ledamöter som träffas till plenum tre gånger per år. Styrelsen är ytterst ansvarig för Sametingets verksamhet.

Kontakt

Sametinget
Box 90, 981 22 GIRON / KIRUNA
Besök: Adolf Hedinsvägen 58
Tel 0980-780 30, Fax 0980-780 31
E-post kansli@sametinget.se

Kontaktformulär 
Så här behandlar vi dina personuppgifter

Öppettider:
Mån-Fre 08:30-12:00, 13:00-16:00
Sommartid:
Mån-Fre 08:30-12:00

 

MenyPress
MenyPress
På www.sametinget.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?