Árbediehtu (Samisk traditionell kunskap)
Árbediehtu, samisk traditionell kunskap, handlar om naturens och människans livsvillkor i sitt sammanhang. Det är en holistisk syn vilket innebär att människan och miljön ska betraktas och behandlas som en helhet.
Arv, traditioner, sedvänjor och levnadssätt inkluderas i árbediehtu och är grundstenarna för vår samiska kultur och vår identitet. Árbediehtu är både immateriell och materiell till sin natur, en kollektiv kunskap som individen bär med sig. Kunskapen kan många gånger kopplas till specifika platser i naturen, till exempel var man vadar över bäckar. Den samiska traditionella kunskapen finns också i kulturlämningar i naturen, till exempel heliga platser.
Samernas kunskap om sin livsmiljö är överförd muntligt men även som tyst kunskap där man lärt sig genom sitt brukande av naturen. Árbediehtu bygger på förvärvad kunskap om naturen och ekosystemen. Árbediehtu talar för att i den samiska kulturen har de äldre samerna traditionellt en hög status delvis för att man behöver de erfarenheter och kunskap som de äldre i sin tur fått från föregående generationer. De samiska språken bär árbediehtu genom sitt nyanserade språk när det gäller naturen.
Árbediehtu har genom generationer anpassat sig efter de rådande omständigheterna i miljön och omgivningarna. Det är en dynamisk kunskap, där nya värderingar och bruk kan integreras utan att helhetsperspektivet förloras. I det samiska samhället är vidareförmedling av árbediehtu en naturlig del av vardagen och har en central roll i utbildningssystemen/skolan. De traditionella överföringsmetoderna ska värderas på samma villkor som andra pedagogiska metoder. Árbediehtu ska också ses i sitt nutida sammanhang.
Det traditionella sättet att göra saker på har oftast varit både miljövänligt och ekologiskt hållbart. Vi har mycket att lära oss om vårt kulturarv och våra förfäders förhållningssätt till natur, djur och miljö. De samiska traditionella kunskaperna är centrala i förvaltningen av vårt landskap. Árbediehtu är jämställd[1] västerländsk vetenskaplig forskning och bidrar till såväl kunskap om biologisk mångfald och ekosystemtjänster som för att utveckla klimatanpassningsåtgärder.
[1] Artikel 8j i Konventionen om biologisk mångfald. En av de fem grundprinciperna är att traditionell kunskap skall värderas, ges samma respekt och anses som lika användbar och nödvändig som andra former av kunskap. För den artikeln finns ett arbetsprogram för nationellt genomförande av artikel 8j inom FN:s Konventionen om biologisk mångfald samt relevanta beslut från partsmötena 2010 och 2014: https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/cbm/dokument/publikationer-cbm/cbm-skriftserie/cbm-skriftserie84_pow8j.pdf