Kampen om totempålen blev bok

9:34 min

Hur gick det till när en nästan 150 år gammal totempåle togs från Kanada, ställdes ut på museum i Stockholm och sedan återlämnades? En ny bok ger svar.

I början av 1870-talet låter hövding G'psolox resa en rikt dekorerad totempåle i nordvästra Kanada. I slutet av 1920-talet tas totempålen under oklara omständigheter från sin ursprungliga plats, färdas över havet och blir under pompa och ståt en del av Etnografiska museets samlingar i Stockholm.

– Här får den en helt annan innebörd, nu är den ett kulturarvsföremål från ett exotiskt folk någonstans långt borta. Den hyllas i svenska medier och besökarskarorna ringlar runt museet i flera veckor, berättar Etnografiska museets tidigare chef Anders Björklund.

I hans bok "Hövdingens totempåle" berättas hela den fantastiska historien om totempålen, som fick en vändpunkt när medlemmar av haislafolket i början av 1990-talet krävde att deras kulturarv skulle återlämnas.

2006 återbördades totempålen och nu ligger den och förmultnar vid en gravplats i Kanada, i enlighet med haislafolkets traditioner - något som först väckte bestörtning hos Anders Björklund, men som han nu har förståelse för.

– När de låter totempålen gå tillbaka till moder jord, vem är jag att sätta mig över det? Jag kan som museiman resa invändningar, men om det är deras tradition att göra på det viset så är det upp till dem, säger han. 

Han menar att historien om totempålen kan bli ett lärorikt exempel för framtiden. 

– Från förvärvet till återförandet av totempålen kan vi förstå väldigt mycket av de processer som ligger bakom andra återföringskrav från ursprungsfolk runt om i världen, säger Anders Björklund.

Och den som vill se en totempåle på svensk mark behöver inte vara besviken. I samband med återlämningsprocessen snidades nämligen en kopia av hövding G'psoloxs totempåle, som nu finns att beskåda vid Etnografiska museet i Stockholm.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Sveriges Radio