måndag 26 juni 2017
Statsvetare Ulf Mörkenstam och doktorand Ragnhild Nilsson från Stockholms universitet föreläser. Foto: Marie Enoksson.

Sametingsväljarna och Sametinget

Statsvetare Ulf Mörkenstam, Stockholms universitet och doktoranden Ragnhild Nilsson, presenterar några resultat från en väljarundersökning som gjordes 2013.

Väljarundersökning

En förutsättning för ett demokratiskt partisystem, är att det finns konkurrens. Partierna behöver veta hur deras väljarkår ser ut för att kunna behålla sina väljare och attrahera nya. Någon liknande väljarundersökning har aldrig tidigare gjorts. I undersökningen efter valet 2013 ställdes 53 frågor med fokus på valdeltagande, partival, attityder och åsikter i sakfrågor, politisk information och media, samt institutionellt förtroende och tillit. Man frågade efter kön, ålder, socioekonomisk situation, civilstånd, språkkunskaper i samiska, social integration i det samiska samhället m.m. för att studera skillnaderna mellan väljargrupperna. Det parti som exempelvis har högst andel högskoleutbildade samer är Min Geaidnu. Största andel väljare som kan samiska återfinns i partierna Guovssonásti, Samelandspartiet, Min Geaidnu och Samerna.

Valdeltagande

Valdeltagandet i sametingsvalet 2013 i Sverige var 54 %. Sametingsvalet i Sverige är helt fristående från andra val. Valdeltagandet vid sametingsvalet i Norge 2013 var hela 67 %, men enligt Mörkenstam kan det högre valdeltagandet i Norge nästan helt förklaras med att sametingsvalet har samma valdag som stortingsvalet. Att valdeltagandet i Sverige inte är högre kan bero på att samer registrerar sig i röstlängden av olika skäl. En del gör det för att de är intresserade av politik och vill vara med och påverka, andra gör det för att det blir ett uttryck för ens samiska identitet och möjligen i framtiden ett krav för att vara rättighetsbärare.

Åsiktsskillnader

Det finns uppenbara åsiktsskillnader mellan väljarna. Exempelvis är det bara 21 % av de som röstat på Jakt- och fiskesamerna som anser att samebyarna bör få ett större inflytande, medan över 80 % av Guovssonástis och Samelandspartiets väljare tycker det. På påståendet att samer utanför samebyarna ska ha rätt att jaga och fiska instämmer 94 % av Jakt- och fiskesamernas väljare i, men endast 20 % av Guovssonástis väljare och 23 % av Samelandspartiets väljare. 50 % av Jakt- och Fiskesamernas väljare tycker att Sverige ska ratificera ILO 169. Av väljare som röstat på partierna Min Geaidnu, Guovssonásti och Samelandspartiet är det över 90 % som anser det. Väljarundersökningen visar också att partisympatisörerna är ganska stabila och inte så lätt byter parti.

- Det finns en tydlig stabilitet i partierna, högre än i riksdagsvalet. Det är inte så många som byter parti, säger Ulf Mörkenstam.

Statens dubbla politik

Det går en uppenbar skiljelinje bland samerna när det gäller samebyarnas och rennäringens position. Ulf Mörkenstam citerade Israel Ruong som 1961 skrev i Samefolkets tidning att renbeteslagen skurit som en skarp kniv, mer eller mindre godtyckligt, genom samegrupper och åtskiljt även de som naturligt hörde ihop. Resultatet av den blev:

  • Samerna förlorade definitivt äganderätten till land och vatten
  • Renskötselrätten blev ett privilegium som staten utdelade
  • Olika former av renskötsel ställdes mot varandra
  • Samer i andra traditionella näringar ställdes utanför rättighetssystemet

Statens dubbla politik var dels en aktiv segregationspolitik, dels en tydlig assimilationspolitik. och är ett 140 år gammalt arv som det samiska samhället fortfarande lever med och som tydligt speglas i Sametingets väljarkår.

Motsägelsefullt missnöje

De allra flesta väljare tycker att Sametinget är viktigt, och anser att Sametinget bör stärkas och få ökat inflytande när det gäller markanvändning och naturresurser. Däremot har väljarna ett mycket lågt förtroende för Sametinget. Endast 16 % i väljarundersökningen 2013 har ett högt eller mycket högt förtroende för Sametinget. Det är en ännu lägre siffra än i tidigare undersökningar som Sameradion/SVT Sápmi låtit göra. Ulf Mörkenstam menar att ett missnöje också kan vara ett demokratiskt sundhetstecken. Samtidigt finns ett missnöje bland väljarna gentemot den svenska staten och den historiska konflikten mellan den svenska staten och det samiska samhället existerar fortfarande i högsta grad.

Institutionell vanmakt

Sametinget har de facto mycket begränsad makt. Det vet väljarna samtidigt som de har höga förväntningar på Sametinget. När Sametinget då inte förmår att leverera resultat, blir missnöjet stort. Forskarnas slutsatser när det gäller Sametinget i Sverige är just det som man kallar ”institutionell vanmakt”, Sametingets institutionella konstruktion och att man inte har tillräckligt med maktbefogenheter.

- Både valdeltagandet och förtroendet för Sametinget påverkas i högre grad än vad vi trodde av att Sametingets makt är så begränsad, säger Ragnhild Nilsson.

Forskarna ser tre konsekvenser av statens härska & söndra-politik:

  • Kategoriklyvning
  • Svårighet att formulera rättighetskrav med en enhetlig samisk röst
  • Skulden för att statens politik gentemot samerna inte förändras, läggs på samerna själva

Referat: Marie Enoksson

© Sametinget 2017
Uppdaterad: 2017-05-29

Om Sametinget

Sametinget är både en statlig myndighet och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en levande samisk kultur i Sverige.

Myndigheten

Sametinget är en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter under regeringen.

Det folkvalda organet

Det folkvalda parlamentet består av 31 ledamöter som träffas till plenum tre gånger per år. Styrelsen är ytterst ansvarig för Sametingets verksamhet.

Kontakt

Sametinget
Box 90, 981 22 GIRON/KIRUNA
Besök: Adolf Hedinsvägen 58
Tel 0980-780 30, Fax 0980-780 31
E-post kansli@sametinget.se

Kontaktformulär

Öppettider:
Mån-Fre 08:30-12:00, 13:00-16:00
Sommartid:
Mån-Fre 08:30-12:00

Följ Sametinget

MenyPolitik
MenyPolitik
På www.sametinget.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?