Tal av Olof T Johansson vid uppföljningsmöte av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter

Rosenbad och Rotundan den 5 februari 2009

Mina damer och herrar,
Inledningsvis vill jag på Sametingets vägnar tacka, dels för att vi är inbjudna och dels för att vi beretts möjlighet att informera er om Sametingets roll i det svensk folkstyret, både som ett folkvalt organ och som en svensk myndighet. Som bekant har Sveriges riksdag och regeringen överfört allt fler myndighetsuppgifter till Sametinget sedan tingets tillkomst 1993. Efter en del inkörningsproblem börjar det nu att fungera allt bättre, så vi väntar nu bara på att få ta över flera uppgifter.

Fredlig samexistens
Till att börja med vill jag dock konstatera att det samiska folkets förhållande till den svenska kungamakten och statsbildningen är lång och har präglats av en fredlig samexistens, framförallt beroende på samernas flexibilitet.

Gränstraktatet 1751
Inledningsvis visade den svenska statsmakten respekt för samisk rätt och sedvänja. På samma sätt som det formulerats på norsk sida kan man säga att den svenska statsbildningen är skapad på territoriet av två folk – det svenska och det samiska. I gränstraktatet mellan Danmark/Norge och Sverige som fastställdes 1751 garanterade parterna den samiska nationens bevarande, vilket framgår i Lappekodicillen som är ett bihang till gränstraktatet. Gränsen som skär genom Sápmi är också Europas längsta och mest permanenta gräns.

Kolonisering och dekolonisering
Med tiden eroderades både respekten för samerna som folk och deras erkända rättigheter till land och vatten bort. Från att ha varit ett folk bland andra folk i den svenska statsbildningen, blev vi under den koloniala epokens höjdpunkt en nomadiserade renskötande minoritet som var dömd att gå under i kontakten med den moderna västerländska civilisationen. Samernas tidigare erkända civilrättsliga rättigheter till mark, jakt, fiske och renbete omformulerades och blev ”privilegier” givna av en generös statsmakt. Nu har dock pendeln börjat svänga mot ursprungsläget och den mentala och faktiska dekolonisationsprocessen har nu pågått sedan sent 1960-tal.

Gammalt citat
Mot bakgrund av det jag inledningsvis sagt kan jag inte undvika att citera en svensk statsman med kopplingar till det svenska regeringskansliet i Stockholm. Citatet lyder:
”Få saker visar en nations mognad som dess behandling av sina minoriteter”.
Citatet är hämtat från en kommentar som det svenska statsrådet Ragnar Edelman gjorde med anledning av den Sydafrikanska regerings kritik mot Sveriges agerande beträffande Sydafrikas apartheid, i FN i början av 1960-talet. Sydafrikas regering menade att Sverige borde sluta att moralisera och sopa rent framför sig egen dörr innan man kritiserar Sydafrikas apartheidpolitik och pekade på just Sveriges behandling av samerna.

Modern folkrätt
Det har förvisso hunnit snöa rätt som mycket sedan det tidiga 1960-talet och dessutom är nu apartheidpolitiken historia, men Ragnar Edelmans ord har ännu en relevans i vår tid, oavsett Edelmans bevekelsegrund till ordvalet.
Den moderna folkrätten, framför allt det som rör mänskliga rättigheter har sedan Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna 1948 varit fundamentet för den pan-samiska folkrörelsens mobilisering och en av förklaringarna till dess relativa framgång.

Mänskliga rättigheter
Senare kom givetvis också Europarådets bildande och utvecklingen av nya standarder för mänskliga rättigheter att spela stor roll i den samiska frigörelsekampen och de nordiska staternas uppgörelse med sitt koloniala förflutna.
Här är det viktigt att inflika att samernas kamp inte är över och beträffande Sverige är det väl först nu man börjar förstå att man har ett kolonialt förflutet visavi samerna och att en försoningsprocess här är lika nödvändig i detta fallet som i Sydafrika efter apartheids fall.

Samernas dilemma
Samernas dilemma som jag inledningsvis antydde är att både vi och våra grannfolk betraktar oss som ett folk, utan att därför vara mer eller mindre än andra folk när vi började integreras i de svenska, danska och ryska statsbildningarna, men med tiden börjande våra grannar att betrakta oss som en nationell etnisk minoritet i respektive land.
Samerna är numera i en folkrättslig kontext både betraktade som ett folk och som en minoritet. Det är först på senare tid som den svenska regeringen erkänt samerna som ett urfolk knutet till ett eget territorium.

Mer än en minoritet
Den svenska riksdagen erkände förvisso samerna som ett urfolk boende i ett eget territorium redan 1977, men i realiteten behandlades samerna fortsättningsvis som en minoritet rättsligt sett. Den svenska riksdagens beslut 1992 att inrätta ett samiska folkvalt organ, kallat Sametinget, blev ett erkännande att samerna är något mer än en minoritet. Risdagen avvisade dock förslaget att markera samernas status som urfolk i den svenska grundlagen.

Sametinget en hybrid
Sametinget är som folkvalt organ i dag en slag hybrid. Hybrid så tillvida att Sametinget statsrättligt är en myndighet under den svenska regeringens direktivrätt, samtidighet som man är ett folkvalt organ med mandat från det samiska folket.

Sametingsutredningen
Flera initiativ har tagits för att så att säga uppgradera samernas status från minoritet till urfolk. Frågan aktualiserades bl.a. i Sametingsutredningen betänkande Sametingets roll i det svenska folkstyret (SOU 2002:77). Utredaren Ingemar Eliasson föreslog att Sverige skulle följa den norska och finska modellen och markerna samerna status som urfolk i grundlagen. Han motiverade sitt förslag med att de folkrättsliga förutsättningarna förändrats sedan Sametingets tillkomst 1993 och därför borde både Sametingets roll i det svenska folkstyret stärkas och att samernas status som urfolk markeras i grundlagen.

Ursprungsfolk
Den svenska riksdagen uttalade som tidigare nämnts redan 1977 att samerna är ett ursprungsfolk som har folkrättsliga krav på en kulturell särbehandling i Sverige (KrU 1976/77:43). Denna uppfattning har riksdagen sedan bekräftat vid ett flertal tillfällen, bl.a. i samband med Sveriges ratificering av de nämnda internationella dokumenten. Denna ståndpunkt bekräftas slutligen av Sveriges rapportering kring efterlevandet av FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter 2006.

Rätt till självbestämmande
I rapporten deklareras att det är Sveriges regerings uppfattning att urfolk har rätt till självbestämmande då de utgör folk enligt den betydelse som avses i den gemensamma artikel 1 i 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och 1966 års internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Med stöd av rätten till självbestämmande får urfolken fritt bestämma sin politiska ställning och fritt fullfölja sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. I rapporten underströk den svenska regeringen att samerna är erkända som urfolk och också utgör en erkänd nationell minoritet i Sverige.

Grundlagsutredningen
Samernas status som urfolk berörs också i Grundlagsutredningen som överlämnade betänkandet En reformerad grundlag (SOU 2008:125) till justitieminister Beatrice Ask den 17 december 2008. Utredningen föreslår en rad förändringar i regeringsformen bl.a. att samerna omnämns särskilt bland minoriteterna i artikeln om där minoriteters möjligheter till kultur- och samfundsliv markeras. I detta sammanhang hänvisas till att Sverige ratificerade Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (ramkonventionen) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (minoritetsspråksstadgan) år 2000. Grundlagsutredningens motivering till att samerna omnämns explicit bland minoriteterna är samernas status som urfolk.

Samerna skeptiska
Från samisk sida ställer vi oss skeptiska till förslaget eftersom vi fortsättningsvis blir definierade som en minoritet bland andra minoriteter i Sverige. I samband med plenum i Sundsvall den 26-29 maj 2008 hölls ett seminarium om grundlagsberedningens arbete och där även Sametingets självbestämmandekommittés förslag rörande samernas status som folk och Sametingets roll i det svenska folkstyret presenterades. Plenum antog på grundval av självbestämmandekommitténs förslag också ett uttalande om Sametinget roll i det svenska folkstyret, där det bl.a. framhölls att samerna som folk bör få en grundlagsfäst status och att Sametingets roll i det svenska folkstyret fastslås i grundlagen.

Mer inflytande
Inledningsvis nämnde jag att i Sverige pågår sedan en tid tillbaka en utveckling för att öka den samiska befolkningens inflytande över såväl mer interna samiska angelägenheter som frågor som rör det samiska folket i ett större samhällsperspektiv. I propositionen 2005/06:86 Ett ökat samiskt inflytande som riksdagen tillstyrkte i sin helhet den 11 maj 2006 överfördes stora delar av ansvaret för rennäringen från Länsstyrelser och Jordbruksverket till Sametinget samt att Sametinget blev förvaltningsmyndighet för rennäringen fr.o.m. 1 januari 2007. Från Sametingets sida var vi kritiska till reformen så tillvida att bara delar av rennäringsförvaltningen flyttats från länsstyrelserna till Sametinget.

Lagrådsremiss om minoritetspolitisk reform
Den 30 januari 2009 presenterade integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni innehållet i en lagrådsremiss rörande de nationella minoriteterna. Regeringens samlade strategi kallas Från erkännande till egenmakt. Lagrådsremissen innehåller flera viktiga förslag för att stärka de nationella minoriteternas egenmakt och förutsättningar att bevara och revitalisera sina språk och kulturer. Regeringen kommer att höja anslaget från 10 till 80 miljoner kronor från och med 2010 för denna minoritetspolitiska reform.

Dags att ta ansvar
Från samisk sida tolkades integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabunis uttalande dels som att det är dags för Sverige att ta ansvar för förverkligandet av de nationella minoriteternas rättigheter, dels att en samlad strategi behövs för att möta de nationella minoriteternas behov, dels öka kunskapen om de nationella minoriteterna och för att förbättra efterlevnaden av Sveriges folkrättsliga förpliktelser som en omvälvande re-orientering av svensk minoritetspolitik. Detta innebär att Sverige först nu med äran i behåll kan hävda att man börjat implementera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (ramkonventionen) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (minoritetsspråksstadgan).

Rätten till land, jakt, fiske och renbete
Tillåt mig avslutningsvis beröra det kanske svåraste i förhållandet mellan det samiska folket och den svenska staten och den rör samernas rätt till land, jakt, fiske och renbete. Frågan har varit föremål för mer än hundra års otaliga statliga utredningar, rättegångar och vetenskapliga avhandlingar utan att man kommit närmare någon lösning. I det sydligaste sameområdet, i Härjedalen/Dalarna, har samebyarna blivit involverade i komplicerade och kostbara rättsprocesser där markägare ifrågasatt samebyarnas rätt till renbete. Beroende på samebyarnas begränsade ekonomiska resurser och domstolarnas bevisvärdering har det ifrågasatts om rättsprocesserna varit rättvisa.

Passivitet och brist på kunskap
Sveriges regering och riksdag har dessutom varit förvånansvärd passiva, trots att konflikten primärt beror på oklarheter i lagstiftningen och domstolarnas brist på kunskap om samisk markanvändning och den samiska sedvanerättens utsträckning. Internationella organ som FN:s rasdiskrimineringskommitté, Europarådet m.fl. har under senare tid riktat allt skarpare kritik mot Sveriges senfärdighet att erkänna samernas äganderätt och besittningsrätt. Kritiken har också riktats mot att den svenska staten inte vidtagit nödvändiga åtgärder för identifieringen med mera av marker som vi samer traditionellt bebor, för att garantera ett effektivt skydd av vår ägande- och besittningsrätt, dels också rätten att nyttja mark som inte uteslutande bebos av oss samer men som traditionellt bebotts och nyttjats av oss samer.

Fyra samebyar till Europadomstolen
Denna situation har lett till att fyra samebyar i Härjedalen nu gått till Europadomstolen för att få rätt till vinterbete för sina renar. Samebyarna anser att hovrättens dom bryter mot egendomsskyddet och rätten till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen.

Samefondsmedel till arrendeavgifter?
Regeringen och riksdagen har nu dessutom, utan Sametingets medgivande, beslutat att använda 1,5 miljoner kronor av Samefondens medel för att bekosta arrendeavgifterna för renbete i berörda samebyar i Härjedalen. Frågan om samiskt inflytande och samernas mänskliga rättigheter ställs här på sin spets.

Lösningen?
Vad är då lösningen? Förhoppningsvis finns den inbäddad i den svenska regeringens samepolitiska proposition som nu bereds i regeringskansliet och som förhoppningsvis kommer att överlämnas till riksdagen i begynnelsen av 2010. Eller så ligger regeringens lösning i att tillsätta en ny utredning? Den som lever får se. Vi samer är tämligen luttrade om även alltmer frustrerade över bristen på en framåtsyftande svensk samepolitik som ligger i takt med internationella konventioner och deklarationer.

Tack!