Pressmeddelande från rennäringsnämnden
Ny studie visar att regeringens rovdjurspolitik har havererat, menar ordföranden respektive vice ordföranden i Sametingets rennäringsnämnd. - Samebyarna får bära ett orimligt stort ansvar för rovdjurspolitiken.
Regeringen har i ett flertal utredningar under de senaste åren redovisat mål för gynnsam bevarandestatus av de stora rovdjuren och att vargstammens utbredning i landet bör begränsas till områden utanför renskötselområdet. Vidare har utredningarna redovisat att förekomst av såväl lo som björn överstiger målen för arternas gynnsamma bevarande status.
Havererad rovdjurspolitik
- Det blir nu alltmer klart för Sametinget och rennäringen att regeringens rovdjurspolitik har havererat och att den ekologiska balansen mellan renar och rovdjur är rubbad i renskötselområdet. Allt större rovdjursstammar innebär ökade förluster av renar och kostsamt merarbete för rennäringen. Detta innebär att renägarnas möjligheter att bedriva en ekologiskt och ekonomiskt hållbar rennäring snart inte existerar, konstaterar ordföranden för Sametingets rennäringsnämnd, Ingrid Inga.
Ny rapport
En ny rapport från Viltskadecenter Björnpredation på ren och potentiella effekter av tre förebyggande åtgärder (2012:6) som beskriver tre års studier under 2010-2012 i Udtja sameby och Gällivare skogssameby, redovisar att det finns mycket fler björnar än vad som hittills varit känt.
Studien visar:
- Udtja-gruppen har en björnförekomst på 71 björnar. Dessa björnar dödar mellan 223-760 kalvar årligen. Värdet av de björndödade renkalvarna beräknas till mellan 334 500 – 1 140 000 kronor per år enbart inom Udtja-gruppen i Udtja sameby. Den av riksdagen och regeringen fastställda ersättningen till Udtja-gruppen uppgår till 11 300 kr/år för björnskador på ren.
- Purnu-gruppen inom Gällivare skogssameby har en björnförekomst på 58 björnar. Dessa dödar 187-628 renkalvar per år. Värdet av de björndödade renkalvarna har i studien beräknats till 280 000 – 942 000 kronor. Purnu-gruppen får 15 000 kr/år ur den statliga rovdjursersättningen.
Skamligt låg ersättning
- Studien i dessa två samebyar visar att ersättningen för de faktiska skadorna som björn förorsakar är skamligt låg i förhållande till de faktiska skadorna, säger Marita Stinnerbom, vice ordförande i Sametingets rennäringsnämnd. Förhållandena i Udtja och Gällivare samebyar visar också med all tydlighet att rennäringen får bära ett tungt ansvar för regeringens rovdjurspolitik. Sametingets rennäringsnämnd kräver att rovdjursersättning för björnförekomst ska utgå efter faktisk förekomst av björnar i stället för som nu efter samebyarnas areal.
Trovärdighet
En annan ännu mer allvarlig baksida av rovdjurspolitiken är att regeringen är medveten om att förekomsten av de stora rovdjuren är långt mer omfattande än vad som redovisas men regeringen är trots det inte beredd att minska rovdjursstammarna till en för rennäringen acceptabel nivå och att ersättningen till rennäringen ska utgå för de verkliga skadorna som rovdjuren förorsakar.
- Att samebyarna ska ha full kostnadstäckning för rovdjurens skador på rennäringen är en fråga om trovärdighet för regeringens rovdjurspolitik och en fråga anständighet och respekt för rennäringen, säger Marita Stinnerbom.
Urfolksnäring offras?
- Lika viktigt att är rovdjursstammarna minskar till en för rennäringen acceptabel nivå genom att toleransnivåer för rovdjurens skador på rennäringen snarast införs. Om regeringen inte är beredd att leva upp till en trovärdig rovdjurspolitik kan det inte tolkas på annat sätt än att regeringen är beredd att offra en hel urfolksnäring på rovdjurspolitikens altare, avslutar Ingrid Inga.
Ingrid Inga, Ordförande Sametingets rennäringsnämnd
070-55 42 999
Marita Stinnerbom, Vice ordförande Sametingets rennäringsnämnd
070-399 98 06