Tal Offentlig utfrågning nationella minoriteter

Buerie biejjie
Ärade riksdagsledamöter, Mina damer och herrar,

Alldeles nyligen, den 2 juni i år träffade Sametinget kulturminister Lena Adelsson-Liljeroth för att diskutera den svenska kulturpolitikens samiska dimension och hanteringen av samiska kvarlevor. Vid uppvaktningen framfördes - vilket också får bli budskapet till er i utskottet - bland annat:

• Att Sametinget får ett ökat ansvar för och inflytande över samiska kulturfrågor, så att Sametinget i partnerskap med kommuner och landsting kan ta ett ansvar för den samiska kulturens utveckling.
• Att Sametinget vill att den samiska biblioteksverksamheten får ett ökat anslag samt att särskilt anslag ges till utgivning av samisk litteratur och till bokbussverksamhet.
• Att Sametinget vill att Gaaltijes - det sydsamiska kulturcentret i Östersunds, framtid tryggas genom ett fast statsanslag.
• Att Statens kulturråds anslag för nationella minoriteters litteratur och kultur som bl.a. fördelar medel för att främja den samiska kulturen bör förvaltas av Sametinget.
• Att det särskilda kulturanslag som Sametinget disponerar bör ökas för att i realiteten kunna uppfylla regeringens mål om en ”stark samisk kultur och identitet och en mångfaldigt samiskt konst- och kulturliv”. I nuläget finns inte tillräckliga medel för att stödja samisk litteratur, bildkonst och duodji (det traditionella samiska hantverket).
• Att Sametinget anser att Sámi Teahtér- den samiska teaterns anslag bör höjas - det är också viktigt att berörda landsting och kommuner fortsättningsvis tar sitt ansvar för den samiska teaterns verksamhet. För att trygga den samiska teaterns framtid bör en samisk teaterutbildning på högskolenivå upprättas.
• Att Sametinget vill, i linje med Presskommitténs slutbetänkande Mångfald och räckvidd (SOU 2006:8) att ökat stöd ges till tidningar som ges ut på de nationella minoritetsspråken. I nuläget finansieras de samiska tidskrifterna i Sverige av det kulturanslag som Sametinget disponerar.

Verka för en levande kultur
Vad är då Sametingets roll i detta sammanhang? Sametinget skall enligt den svenska riksdagens beslut verka för en levande samisk kultur och då ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Sametinget disponerar ett särskilt kulturanslag för att främja och utveckla samisk kultur. Anslaget har inte ökat sedan dess tillkomst 1993 utan befinner sig på samma nivå, trots att övriga kostnader i samhället ökat.

Urfolsdeklarationens rekommendationer
Andra förändringar som skett på internationell nivå är utvecklingen av folkrätten vilket ger konsekvenser för staters policies gentemot urfolk. Sametinget vill uppmärksamma kulturutskottet på urfolksdeklarationen, som blev antagen av FN:s generalförsamling i september 2007. Den ger rekommendationer och anger minimistandard för hur stater ska behandla urfolk. För samernas del innebär det bland annat rätten att råda över sin kulturella utveckling och rätten att förvalta sitt kulturarv: En annan viktig förändring på nordisk nivå är att nordisk samekonvention har framlagts men ännu ej ratificerats. Där omnämns också hur viktigt det är att samisk kultur och kulturarv främjas. Genom dessa konventioner och deklarationer åläggs att nationalstater säkerställer urfolks och minoriteters kulturella rättigheter.

Märkliga ting
Vi samer kan ha lite problem med det västerländska begreppet kultur och hur det svenska samhället genom historien tolkat och tillämpat detta kulturbegrepp, i förhållande till det samiska folket. Att dessutom tala om de nationella minoriteternas kultur i Andrakammarsalen i gamla riksdagshuset, där många märkliga ting sagts om oss samer och där många beslut tagits om samerna och även om andra svenska medborgare med annat etniskt ursprung, känns som en utmaning.

Samisk renässans
Innan jag går vidare vill jag dock understryka att samerna som ett folk i Sverige, men också i Finland, Norge och Ryssland rent generellt känner en stor tillförsikt inför framtiden. Den samiska kulturen i vid bemärkelse är inne i en renässansperiod. Orsakerna till denna trend är flera och sammanfaller. Globaliseringen har gjort att gränserna mellan de nationalstater som en gång delat upp Sápmi inte längre är absoluta. En fortsatt avspänning och ett ännu öppnare samarbete mellan berörda nationalstater är gynnsamt för samerna och den samiska kulturen. Förhållandena är förvisso olika, men generellt kan sägas att trycket från det omgivande storsamhällen är störst i sameområdets utkanter. Situationen i det sydsamiska området är ett exempel på detta som vi återkommer till senare.

Internationell urfolksrörelse
Jag vill understryka här att den internationella urfolksrörelsen har utvecklas till en mycket positiv kraft såväl politiskt som kulturpolitiskt. Samisk musik, litteratur, teater m.m. är numera en integrerad del av en urfolkskultur som blir allt mer synlig globalt. Relationen mellan det samiska och det svenska har i bl.a. denna kammare ofta beskrivits som en kulturkamp, såväl under 1880-talet som på sent 1960-tal. I den svenska riskdagen förutspådde en riksdagsman från Norrbotten på 1960-talet att i mötet mellan den samiska kulturen och den svenska kulturen skulle den samiska kulturen få ge vika, eftersom en större och en mer utvecklad kultur som den svenska kommer att trycka tillbaka den mindre utvecklade samiska kulturen. Riksdagsmannen beskrev detta mer eller mindre som en naturlag och ett öde som inte skulle besparas samerna och den samiska kulturen. Tilläggas kan att hans åsikter vid denna tidpunkt stöddes av en majoritet av den svenska riksdagen.

Västerländsk filosofi
I ett idéhistorik prespektiv är riksdagsmannens uttalande inte alls märkligt. Begreppet kultur betyder som bekant odling och har ett grekiskt ursprung. I grekisk och västerländsk filosofi är civilisationens och kulturens motsats nomaden. Begreppet nomad kommer från det grekiska begreppet ”nomos”, som betyder ”gränsgångare” och används om folk som med sina djur flyttar till olika betesmarker under året. Det finns en skarp distinktion mellan det nomaden respektive vad den fastboende jordbrukaren representerar i västerländskt tänkande. Utifrån begreppet nomad har västerländsk filosofi utvecklat en bild av nomadfiguren som står för det ociviliserade och det oförutsägbara. Nomadfiguren representerar plattformen för anti-civilisation och är civilisationens plågoande.

"Nomaden inte människa"
Enligt den tyske filosofen Hegel som verkade i början på 1800-talet, (1770-1831) var kulturer i ständigt utveckling mot en högre utvecklingsnivå. Längst ner på utvecklingens trappstege fanns nomadkulturen. Nomadsamhället representerar enligt Hegel ett naturtillstånd och civilisationens historia börjar först när nomaden slår sig ner som jordbrukare. Med jordbruket är det slut på nomadens planlösa liv, eftersom jordbruk kräver omsorg och en planering inför framtiden, vilket är något som nomaden saknar. Det centrala i Hegels teser är att civilisationen börjar först när människan tar kontrollen över, härskar och förhåller sig aktiv i förhållande till naturen. Nomaden förhåller sig däremot passiv till naturen och underkastar sig i förhållande till naturen. Nomaden är inte människa eftersom nomaden inte träder fram som en oavhängig individ, enligt Hegel. Det är naturen som skapar nomaden och det är naturen som är aktören i förhållande till nomaden. Denna typ av naturlig existens utgjorde sålunda det absoluta hotet mot civilisationen.

Nietsche och nomadlandskapet
Friedrich Nietzsche en annan känd filosof har också försökt blottlägga nomaden. Enligt Nietzsche reser en nomad inte eftersom man i ett nomadlandskap kan förflytta sig utan att röra sig framåt. I ett sådant landskap finns det inte spår, och heller inte historia eller utveckling enligt Nietzsche. Skillnaden mellan natur och kultur går i upplösning och avståndet mellan det döda och levande minskar. I Nietzsches nomadlandskap är det också svårt att skilja mellan vad som är verkligt och vad som är önsketänkande. Nietzsches alter ego Zarathustra vandrar omkring i ett nomadlandskap ”utan framtid, utan historia”.

Rennäringen ett hot
Man skulle nästan tro att det är Nietzsche som var de svenska markägarnas juridiska ombud i sedvaneprocessen i Härjedalen. Ekot av dessa filosofer kan höras ännu idag när samerna, rennäringen och det höga renantalet anklagas vara det yttersta hotet mot fjällämmeln och hela den biologiska mångfalden i fjällområdet. I norska tidningar kunde man för några år sedan till och med läsa att rennäringen var ett större hot mot miljön i Nord-Norge än atomavfallet på Kola-halvön.

Kulturkamp?
Trots att vi är inne i det 21:a århundradet finns det fortfarande mycket kvar av Hegels och Humes med fleras tankevärld och som kommer till uttryck på olika sätt, också när man talar om samer, samisk kultur, rennäringen och samiska rättigheter. Vid Sverigedemokraternas kongress för ca en månads sedan antogs en motion som i högsta grad avspeglande just denna gamla idévärld. Detta är den idéhistoriska förklaringen till att relationen mellan det samiska och svenska ofta har beskrivits i termer av en kulturkamp.

Ny kulturpolitisk plattform
Avsutningvis får jag uttrycka en förhoppning om att den pågående kulturutredningen och senare regeringens och riksdagens behandling och beslut i ärendet, blir den kulturpolitiska plattform som kan utgöra grunden i en försoningsprocess som leder till att vi kan lägga den svenska statens koloniala och rasistiska förflutna förhållande till såväl samerna som folk, som till tornedalingarna, judarna och romerna till handlingarna.

Tack för mig!