Foto: Tina Stafrén
Nordkalottrådets 40-årsjubileum
Tal av Kristina Nordling vid Nordkalottrådets 40-årsjubileum i Luleå den 20 september 2007. Nordling representerade Samerådet, Samiskt Parlamentariskt Råd och Sametinget i Sverige.
Först och främst vill jag å Sametingets och Samiskt Parlamentariskt Råds vägnar tacka för inbjudan att närvara vid detta 40 års jubileum!
Jag kommer i det följande att kort presentera det samarbete som sker över gränserna i de två samiska huvudorganen Samerådet och Samiskt Parlamentariskt Råd samt Sametinget i Sverige.
Historisk bakgrund
”Vi, Samer, är ett folk, förenade i vår egen kultur, språk och historia, levandes i områden som, sedan urminnes tider och fram till historisk tid, vi ensamma har bebott och brukat.”
(Det samepolitiska programmet 1986/ Samerådets uttalande)
Den moderna samiska folkrörelsen har sina rötter i den samiska mobilisering som startade i början av 1900-talet framförallt på svensk sida. År 1917 hölls det första Pan-samiska mötet i Trondheim. Dagen för mötet - den 6 februari - är nu den samiska nationaldagen. Den tidiga samiska mobiliseringen möttes med hårt motstånd från förnorskningsivrarna på norsk sida och förkämparna för ”lapp skall vara”-politiken på svensk sida, vilket fortskred fram till andra världskrigets slut.
Vändpunkt
FN: s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 kom att bli en vändpunkt. Alla människor var nu enligt FN-deklarationen jämlika, med lika rättigheter och skyldigheter. Den rasfixerade samepolitik som framförallt dominerat på norsk och svensk sida började nedmonteras.
Organisationsbildning
På svensk sida bildades organisationen Sameätnam - sällskapet för samisk odling 1945. Organisationen blev senare en samisk intresseorganisation. På finsk sida bildades Sámiid Lihttu 1948 och var på samma sätt som Sameätnam en organisation som både hade samiska och icke-samiska medlemmar. Den första samiska intresseorganisation som bildades var Norges Reindriftsamers Riksförbund 1948. Två år senare bildades Svenska Samernas Riksförbund. 1950.
Samerådet
Den första Samekonferensen hölls i Jokkmokk i 1953 och bakom konferensen stod Svenska Samernas Riksförbund. Nordiska Samerådet bildades vid den andra Nordiska Samekonferensen 1956. Rådet fungerade då som en gemensam organisation för de samiska organisationerna i Norge, Sverige och Finland. 1991, när gränsen mellan Ryssland och de nordiska länderna hade öppnats, blev även samerna på den ryska sidan medlemmar av rådet som då bytte namn till Samerådet. Samerådet är i dag en paraplyorganisation för de samiska huvudorganisationerna i de fyra länderna och är en av de äldsta urfolksorganisationerna i världen. Samerådet har sedan 1980-talet NGO status i FN. Rådet har som huvudmål att främja samiska intressen, att stärka samernas samhörighet över landsgränserna, att arbeta för att samerna också i framtiden ska bli accepterade som ett folk och att våra kulturella, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter ska bli säkrade genom de olika ländernas lagar och genom avtal mellan de olika länderna och de samiska organisationerna.
Samarbete
Vid den 7:e Samekonferensen i Gällivare togs initiativet till att ett Nordiskt Samiskt Institut skulle etableras. Frågan togs upp av Nordiska Rådet och Nordiskt Samiskt Institut (NSI) etablerades 1973 och finansierades av Nordiska Ministerrådet. Samerådet var med att bilda Världsrådet för ursprungsfolk 1975. Under framförallt Ragnar Lassinanttis tid på 1970-talet inleddes ett visst samarbete mellan Samerådet och Nordkalottrådet.
Nordisk samekonvention
Samerådet tog initiativ till, och samarbetade med Samiskt Parlamentariskt Råd med att få till stånd den Nordiska Samekonventionen som ska gälla för alla samer i de nordiska länderna. Nordisk samekonvention är ett gemensamt nordiskt förslag för att säkerhetsställa det samiska folkets rätt att själv bestämma om sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling och att för sina egna syften själv förfoga över sina naturtillgångar. Det förväntas att konventionen ska upprätthålla och styrka existerande folkrättsliga normer för urfolks rättigheter. Förslaget är ute på remiss i alla de tre nordiska länderna.
Urfolksdeklarationen
Samerådet har aktivt arbetat för ett antagande av FNs deklaration för urfolks rättigheter och som ni kanske har hört så antogs äntligen denna av generalförsamlingen i New York torsdagen den 13 september i förra veckan, ett historiskt ögonblick som urfolk världen över har väntat på i över 20 år. I Samerådets arbete inom FN-systemet kan även nämnas etableringen av ett Permanent FN-Forum för urfolksfrågor som etablerades i maj 2002 i New York. Det är det första organ i FN-systemet vars medlemmar till hälften utgörs av statligt valda experter och till hälften av experter valda av urfolksorganisationer från respektive regioner i världen.
Kulturmedel
Samerådet har sedan bildandet 1956 aktivt arbetat med samiska språk- och kulturfrågor. Samerådet delar årligen ut litteraturpris till samiska författare och vid samekonferenserna, som infaller vart fjärde år, utdelas även hederspris till den same som särskilt utmärkt sig genom sitt arbete för samerna som folk. Samerådet distribuerar tillika kulturmedel för enskilda projekt i de olika länderna såsom stöd för produktion av samisk musik, festivaler, tryckning av samisk litteratur och stipendier för studier för att nämna ett axplock ur verksamheten.
Ryska samer
Sedan de samer som bor i Ryssland blev medlemmar i Rådet har verksamheten utvecklats för att förbättra och stärka deras situation. Detta har exempelvis resulterat i att man 2003 upprättade Chum – det internationella samiska kulturcentret i Lujavri (Lovozero) på Kolahalvön i Ryssland. Ett annat projekt som Samerådet bedriver är inrättandet och driften av en samisk radiostation och utbildning av journalister på Kolahalvön. Idag kan samer på Kolahalvön lyssna på de samiska radionyheter som sänds i de nordiska länderna samt själva sända dagliga program på kildinsamiska. I Rådet arbetar vi även nu med ett projekt för att återetablera traditionell renskötsel för samerna på Kolahalvön.
Konsultativ status
Samerådet har sedan 1988 konsultativ status i FNs ekonomiska och sociala råd - ECOSOC, och i den internationella arbetsorganisationen - ILO. Samerådet deltar också med status som permanent medlem i Arktiska Rådets samarbete och deltar i Barentsrådets samarbete.
Målsättningar
En av rådets överordnade målsättningar är att delta i internationella fora och organisationer där viktiga beslut fattas som berör urfolk. I detta ingår utveckling och stärkande av kompetens hos urfolk för samarbete och organisering. Våra fyra huvudfrågor för denna verksamhet är:
Sametinget
Sametinget i Sverige bildades 1993 som statlig myndighet under regeringen, i syfte att förbättra de svenska samernas möjligheter att verka för en levande samisk kultur. Sametinget är både en statlig myndighet och ett folkvalt organ med politiker som utses genom allmänna val av röstberättigade samer. Sametinget skall enligt lag:
Sametinget är sedan årsskiftet central förvaltningsmyndighet för rennäringen. Uppgifterna har överförts från jordbruksverket och länsstyrelserna. Detta innebär ett större ansvar, ytterligare tjänster och 6,6 miljoner kronor i ökat anslag. Sametinget i Sverige har ännu ingen egen parlamentsbyggnad. Huvudkansliet finns idag i Kiruna och lokalkontor i Jokkmokk, Tärnaby och Östersund. Vi har sammanlagt 34 anställda.
Byggplaner
Många anser att det är en viktig symbol- och statusfråga för Sametinget att ha en egen parlamentsbyggnad. Förre statsministern Göran Persson lovade på socialdemokraternas distriktskongress 2004 att samerna skulle få en egen parlamentsbyggnad och en arkitekttävling utlystes i samband med detta. Ett vinnande bidrag har utsetts. Eftersom LKAB motsatt sig en placering på den tidigare aktuella tomten har de initierat en utredning för att finna en annan lämplig placering av parlamentsbyggnaden i Kiruna. I samband med problemen med kirunaflytten har flera kommuner anmält sitt intresse som placeringsort. Regeringen har aviserat att i budgeten för 2009 anslå medel för förverkligandet av projektet.
Ungdomsråd
Ytterligare en nyhet för i år är Sametingets bildande av ett samepolitiskt ungdomsråd för att samiska ungdomsfrågor ska få en större plats i politiken. Rådets arbetsuppgifter är att stärka ungdomars medbestämmande genom att kunna fungera som ett remissorgan till styrelsen men också genom att ta initiativ i olika politiska frågor.
Plenum
Plenum är sametingets högsta beslutande organ och består av 31 folkvalda ledamöter, företrädande sex olika sametingspartier. De politiska företrädarna väljs i sametingsval vart fjärde år och sammanträder tre gånger per år i plenum på olika platser i Sápmi. Mellan plenumsmötena är det styrelsen som ansvarar för den ekonomiska förvaltningen, bereder ärenden och verkställer plenums beslut.
Samiskt parlamentariskt råd
Vid ett gemensamt möte mellan sametingen i Sverige, Norge och Finland, som ägde rum den 6 februari 1997, undertecknades ett avtal om nordiskt samarbete genom ett parlamentariskt råd. Samiskt Parlamentariskt Råd förkortas ofta SPR. Det övergripande syftet är att stärka det gränslösa samarbetet mellan samer och föra samernas gemensamma talan internationellt. SPR etablerades den 2 mars 2000 med Sametingen i Norge och Finland som medlemmar. Samerådet och samerna i Ryssland har observatörsstatus. Det svenska Sametinget anslöt sig till samarbetet efter beslut på Sametingets plenum i Kiruna år 2002. Rådet består av 21 ledamöter, sju från vardera sameting. SPR arbetar med frågor som berör samer över riksgränserna i syfte att stärka det samiska samarbetet. I verksamhetsplanen för 2006-2007 prioriteras bland annat:
Språkpriset Gollegiella delas ut vartannat år sedan 2004. Därutöver är rådets uppgift att samordna och föra samernas gemensamma talan internationellt, framförallt gentemot andra urfolk.
Parlamentarikerkonferens
2004 hölls den första parlamentarikerkonferensen i Jokkmokk. Då träffades ledamöterna från de tre nordiska sametingen samt representanter från de ryska samerna till en gemensam konferens för att dryfta gemensamma frågor. Ett resultat av konferensen är den så kallade Jokkmokksdeklarationen där det bland annat framhålls att samernas rätt till självbestämmande också innebär att samerna har rätt att själva representera sina rättigheter och intressen i nationella, regionala och internationella sammanhang.
Samarbete över gränserna
Det interna samarbetet över riksgränserna inom Sápmi fortsätter att förstärkas. Utmaningarna är många och svåra att hantera, speciellt för urfolken på denna nordliga amplitud. Alarmerande i såväl ett globalt som ett urfolksperspektiv är den klimatförändring som vi ser effekter av. Förändringarna i urfolkens livsmiljöer har sin upprinnelse bortom deltagande, insyn och kontroll för folken i fråga. I detta sammanhang är det oerhört viktigt att nationalstaterna i Nordkalottenområdena och i Nordiska rådet, EU, Arktiska rådet, Barentsrådet med flera regionala och internationella organisationer, ger urfolken möjligheter att delta i samarbetet och att möta de stora utmaningar vi har framför oss. Det är viktigt att inse att urfolken i de nordliga områdena inte är ett problem utan en del av lösningen.
Tack för ordet!
Jag kommer i det följande att kort presentera det samarbete som sker över gränserna i de två samiska huvudorganen Samerådet och Samiskt Parlamentariskt Råd samt Sametinget i Sverige.
Historisk bakgrund
”Vi, Samer, är ett folk, förenade i vår egen kultur, språk och historia, levandes i områden som, sedan urminnes tider och fram till historisk tid, vi ensamma har bebott och brukat.”
(Det samepolitiska programmet 1986/ Samerådets uttalande)
Den moderna samiska folkrörelsen har sina rötter i den samiska mobilisering som startade i början av 1900-talet framförallt på svensk sida. År 1917 hölls det första Pan-samiska mötet i Trondheim. Dagen för mötet - den 6 februari - är nu den samiska nationaldagen. Den tidiga samiska mobiliseringen möttes med hårt motstånd från förnorskningsivrarna på norsk sida och förkämparna för ”lapp skall vara”-politiken på svensk sida, vilket fortskred fram till andra världskrigets slut.
Vändpunkt
FN: s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 kom att bli en vändpunkt. Alla människor var nu enligt FN-deklarationen jämlika, med lika rättigheter och skyldigheter. Den rasfixerade samepolitik som framförallt dominerat på norsk och svensk sida började nedmonteras.
Organisationsbildning
På svensk sida bildades organisationen Sameätnam - sällskapet för samisk odling 1945. Organisationen blev senare en samisk intresseorganisation. På finsk sida bildades Sámiid Lihttu 1948 och var på samma sätt som Sameätnam en organisation som både hade samiska och icke-samiska medlemmar. Den första samiska intresseorganisation som bildades var Norges Reindriftsamers Riksförbund 1948. Två år senare bildades Svenska Samernas Riksförbund. 1950.
Samerådet
Den första Samekonferensen hölls i Jokkmokk i 1953 och bakom konferensen stod Svenska Samernas Riksförbund. Nordiska Samerådet bildades vid den andra Nordiska Samekonferensen 1956. Rådet fungerade då som en gemensam organisation för de samiska organisationerna i Norge, Sverige och Finland. 1991, när gränsen mellan Ryssland och de nordiska länderna hade öppnats, blev även samerna på den ryska sidan medlemmar av rådet som då bytte namn till Samerådet. Samerådet är i dag en paraplyorganisation för de samiska huvudorganisationerna i de fyra länderna och är en av de äldsta urfolksorganisationerna i världen. Samerådet har sedan 1980-talet NGO status i FN. Rådet har som huvudmål att främja samiska intressen, att stärka samernas samhörighet över landsgränserna, att arbeta för att samerna också i framtiden ska bli accepterade som ett folk och att våra kulturella, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter ska bli säkrade genom de olika ländernas lagar och genom avtal mellan de olika länderna och de samiska organisationerna.
Samarbete
Vid den 7:e Samekonferensen i Gällivare togs initiativet till att ett Nordiskt Samiskt Institut skulle etableras. Frågan togs upp av Nordiska Rådet och Nordiskt Samiskt Institut (NSI) etablerades 1973 och finansierades av Nordiska Ministerrådet. Samerådet var med att bilda Världsrådet för ursprungsfolk 1975. Under framförallt Ragnar Lassinanttis tid på 1970-talet inleddes ett visst samarbete mellan Samerådet och Nordkalottrådet.
Nordisk samekonvention
Samerådet tog initiativ till, och samarbetade med Samiskt Parlamentariskt Råd med att få till stånd den Nordiska Samekonventionen som ska gälla för alla samer i de nordiska länderna. Nordisk samekonvention är ett gemensamt nordiskt förslag för att säkerhetsställa det samiska folkets rätt att själv bestämma om sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling och att för sina egna syften själv förfoga över sina naturtillgångar. Det förväntas att konventionen ska upprätthålla och styrka existerande folkrättsliga normer för urfolks rättigheter. Förslaget är ute på remiss i alla de tre nordiska länderna.
Urfolksdeklarationen
Samerådet har aktivt arbetat för ett antagande av FNs deklaration för urfolks rättigheter och som ni kanske har hört så antogs äntligen denna av generalförsamlingen i New York torsdagen den 13 september i förra veckan, ett historiskt ögonblick som urfolk världen över har väntat på i över 20 år. I Samerådets arbete inom FN-systemet kan även nämnas etableringen av ett Permanent FN-Forum för urfolksfrågor som etablerades i maj 2002 i New York. Det är det första organ i FN-systemet vars medlemmar till hälften utgörs av statligt valda experter och till hälften av experter valda av urfolksorganisationer från respektive regioner i världen.
Kulturmedel
Samerådet har sedan bildandet 1956 aktivt arbetat med samiska språk- och kulturfrågor. Samerådet delar årligen ut litteraturpris till samiska författare och vid samekonferenserna, som infaller vart fjärde år, utdelas även hederspris till den same som särskilt utmärkt sig genom sitt arbete för samerna som folk. Samerådet distribuerar tillika kulturmedel för enskilda projekt i de olika länderna såsom stöd för produktion av samisk musik, festivaler, tryckning av samisk litteratur och stipendier för studier för att nämna ett axplock ur verksamheten.
Ryska samer
Sedan de samer som bor i Ryssland blev medlemmar i Rådet har verksamheten utvecklats för att förbättra och stärka deras situation. Detta har exempelvis resulterat i att man 2003 upprättade Chum – det internationella samiska kulturcentret i Lujavri (Lovozero) på Kolahalvön i Ryssland. Ett annat projekt som Samerådet bedriver är inrättandet och driften av en samisk radiostation och utbildning av journalister på Kolahalvön. Idag kan samer på Kolahalvön lyssna på de samiska radionyheter som sänds i de nordiska länderna samt själva sända dagliga program på kildinsamiska. I Rådet arbetar vi även nu med ett projekt för att återetablera traditionell renskötsel för samerna på Kolahalvön.
Konsultativ status
Samerådet har sedan 1988 konsultativ status i FNs ekonomiska och sociala råd - ECOSOC, och i den internationella arbetsorganisationen - ILO. Samerådet deltar också med status som permanent medlem i Arktiska Rådets samarbete och deltar i Barentsrådets samarbete.
Målsättningar
En av rådets överordnade målsättningar är att delta i internationella fora och organisationer där viktiga beslut fattas som berör urfolk. I detta ingår utveckling och stärkande av kompetens hos urfolk för samarbete och organisering. Våra fyra huvudfrågor för denna verksamhet är:
- kultur
- mänskliga rättigheter
- miljöarbete och
- ”urfolk till urfolk” samarbete
Sametinget
Sametinget i Sverige bildades 1993 som statlig myndighet under regeringen, i syfte att förbättra de svenska samernas möjligheter att verka för en levande samisk kultur. Sametinget är både en statlig myndighet och ett folkvalt organ med politiker som utses genom allmänna val av röstberättigade samer. Sametinget skall enligt lag:
- Verka för en levande samisk kultur
- Medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas
- Besluta om fördelningen av statens bidrag till samiska kultur och samiska organisationer
- Leda det samiska språkarbetet
- Utse styrelse för sameskolan
- Informera om samiska förhållanden
- Utföra andra uppgifter som ankommer på sametinget enligt lag
Sametinget är sedan årsskiftet central förvaltningsmyndighet för rennäringen. Uppgifterna har överförts från jordbruksverket och länsstyrelserna. Detta innebär ett större ansvar, ytterligare tjänster och 6,6 miljoner kronor i ökat anslag. Sametinget i Sverige har ännu ingen egen parlamentsbyggnad. Huvudkansliet finns idag i Kiruna och lokalkontor i Jokkmokk, Tärnaby och Östersund. Vi har sammanlagt 34 anställda.
Byggplaner
Många anser att det är en viktig symbol- och statusfråga för Sametinget att ha en egen parlamentsbyggnad. Förre statsministern Göran Persson lovade på socialdemokraternas distriktskongress 2004 att samerna skulle få en egen parlamentsbyggnad och en arkitekttävling utlystes i samband med detta. Ett vinnande bidrag har utsetts. Eftersom LKAB motsatt sig en placering på den tidigare aktuella tomten har de initierat en utredning för att finna en annan lämplig placering av parlamentsbyggnaden i Kiruna. I samband med problemen med kirunaflytten har flera kommuner anmält sitt intresse som placeringsort. Regeringen har aviserat att i budgeten för 2009 anslå medel för förverkligandet av projektet.
Ungdomsråd
Ytterligare en nyhet för i år är Sametingets bildande av ett samepolitiskt ungdomsråd för att samiska ungdomsfrågor ska få en större plats i politiken. Rådets arbetsuppgifter är att stärka ungdomars medbestämmande genom att kunna fungera som ett remissorgan till styrelsen men också genom att ta initiativ i olika politiska frågor.
Plenum
Plenum är sametingets högsta beslutande organ och består av 31 folkvalda ledamöter, företrädande sex olika sametingspartier. De politiska företrädarna väljs i sametingsval vart fjärde år och sammanträder tre gånger per år i plenum på olika platser i Sápmi. Mellan plenumsmötena är det styrelsen som ansvarar för den ekonomiska förvaltningen, bereder ärenden och verkställer plenums beslut.
Samiskt parlamentariskt råd
Vid ett gemensamt möte mellan sametingen i Sverige, Norge och Finland, som ägde rum den 6 februari 1997, undertecknades ett avtal om nordiskt samarbete genom ett parlamentariskt råd. Samiskt Parlamentariskt Råd förkortas ofta SPR. Det övergripande syftet är att stärka det gränslösa samarbetet mellan samer och föra samernas gemensamma talan internationellt. SPR etablerades den 2 mars 2000 med Sametingen i Norge och Finland som medlemmar. Samerådet och samerna i Ryssland har observatörsstatus. Det svenska Sametinget anslöt sig till samarbetet efter beslut på Sametingets plenum i Kiruna år 2002. Rådet består av 21 ledamöter, sju från vardera sameting. SPR arbetar med frågor som berör samer över riksgränserna i syfte att stärka det samiska samarbetet. I verksamhetsplanen för 2006-2007 prioriteras bland annat:
- samisk forskning
- samiskspråklig infrastruktur
- ungdomsarbetet och
- samisk språkutveckling
Språkpriset Gollegiella delas ut vartannat år sedan 2004. Därutöver är rådets uppgift att samordna och föra samernas gemensamma talan internationellt, framförallt gentemot andra urfolk.
Parlamentarikerkonferens
2004 hölls den första parlamentarikerkonferensen i Jokkmokk. Då träffades ledamöterna från de tre nordiska sametingen samt representanter från de ryska samerna till en gemensam konferens för att dryfta gemensamma frågor. Ett resultat av konferensen är den så kallade Jokkmokksdeklarationen där det bland annat framhålls att samernas rätt till självbestämmande också innebär att samerna har rätt att själva representera sina rättigheter och intressen i nationella, regionala och internationella sammanhang.
Samarbete över gränserna
Det interna samarbetet över riksgränserna inom Sápmi fortsätter att förstärkas. Utmaningarna är många och svåra att hantera, speciellt för urfolken på denna nordliga amplitud. Alarmerande i såväl ett globalt som ett urfolksperspektiv är den klimatförändring som vi ser effekter av. Förändringarna i urfolkens livsmiljöer har sin upprinnelse bortom deltagande, insyn och kontroll för folken i fråga. I detta sammanhang är det oerhört viktigt att nationalstaterna i Nordkalottenområdena och i Nordiska rådet, EU, Arktiska rådet, Barentsrådet med flera regionala och internationella organisationer, ger urfolken möjligheter att delta i samarbetet och att möta de stora utmaningar vi har framför oss. Det är viktigt att inse att urfolken i de nordliga områdena inte är ett problem utan en del av lösningen.
Tack för ordet!
Publicerad 2007-09-21
Uppdaterad 2008-03-31
Uppdaterad 2008-03-31
ADRESS TILL SAMETINGET:
Postadress: Box 90, 981 22 GIRON/KIRUNA
Besöksadress: Adolf Hedinsvägen 58
Tel/Phone: +46 (0)980-780 30 fax: +46 (0)980-780 31
Postadress: Box 90, 981 22 GIRON/KIRUNA
Besöksadress: Adolf Hedinsvägen 58
Tel/Phone: +46 (0)980-780 30 fax: +46 (0)980-780 31








