Brist på forskning om samer
Hunt anser att bristen på tillräcklig forskning och kunskap om de svenska samernas hälsosituation, är bekymmersam. Hunt föreslår bland annat att socialdepartementet etablerar ett organ med nationellt ansvar för samiska hälsofrågor, satsar på ett forskningscenter om samers hälsa och utvecklar kapaciteten att få vård och information om hälso- och sjukvård på samiska. Det är beklagansvärt att samernas speciella ställning som ursprungsfolk inte har fått genomslag i praktiken i Sverige, konstaterar FN:s specialrapportör Paul Hunt.

Särskild status som urfolk
Som ursprungsfolk har samer en särskild status både nationellt och internationellt. Levnadsstandarden, den förväntade medellivslängden och hälsostatusen är bland de bästa i världen, precis som för den svenska befolkningen. Men psykosociala svårigheter, alkohol- och drogmissbruk, våld och yrkesskador bland renskötare, är några av de hälsoproblem Hunt noterat. Bristen på tillräcklig forskning och kunskap om de svenska samernas hälsosituation, är bekymmersam. Han ställer två konkreta frågor: Har regeringen noggrant och systematiskt övervägt samernas speciella status i samband med hälsa? Har regeringen i så fall identifierat och genomfört meningsfulla, praktiska åtgärder som är relaterade till hälsa? Svaret på den andra frågan är i alla fall ett tydligt nej.

Konkreta förslag
Det är beklagansvärt att samernas speciella ställning som ursprungsfolk inte har fått genomslag i praktiken i Sverige, konstaterar FN:s specialrapportör Paul Hunt. Han föreslår följande konkreta åtgärder:

• En nationell plan för samers hälsa
• Företagshälsovård för yrkesverksamma renskötare
• Etablerandet av ett samiskt forskningscenter om vård och hälsa
• En nationell handlingsplan för förbättrad kapacitet för hälso- och sjukvård och information på samiska
• Utbildning i samisk kultur för sjukvårdanställda

Nationellt organ
Hunt är överraskad över att det inte existerar ett samiskt forskningscenter om hälsofrågor i Sverige. Specialrapportören rekommenderar regeringen att stödja en etablering av ett samiskt forskningscenter i hälsofrågor liknande det som finns vid universitetet i Tromsö i Norge. Inte ens Norrbottens landsting som har den högsta andelen samisk befolkning, har en särskild enhet som uppmärksammar samiska hälsofrågor. Hunt föreslår att socialdepartementet etablerar ett organ med nationellt ansvar för samiska hälsofrågor. Det är även önskvärt att utveckla kapacitet för att erbjuda vård och information om hälsa och sjukvård på samiska, även om det inte är realistiskt att detta ska gälla över hela landet, skriver Paul Hunt i sin rapport.

Brister i nationell lagstiftning
Trots att Sverige har undertecknat en rad internationella avtal kring mänskliga rättigheter, där rätten till hälsa och andra hälsorelaterade rättigheter ingår, har rätten till hälsa inte integrerats i den svenska nationella lagstiftningen och är ofta obekant för befolkningen. Hunt konstaterar att levnadsstandarden, hälsostatusen och kvaliteten på hälsovården i Sverige är bland de bästa i världen. Men han ser stora brister i nationell lagstiftning och i policy-dokument. Implementeringen av rätten till hälsa i de nationella policy-dokumenten ligger på en bristfällig nivå, enligt Paul Hunt. Det kan ge intrycket att Sverige inte praktiserar vad man predikar för andra, skriver han i sin rapport.